Mot ljusare tider...

Vilken dag....
Känner som om jag åter håller på att födas, på något konstigt vis.
Orkar inte skriva något om mötet idag, varför skulle jag egentligen....blir nästan rädd bara jag tänker på det!

Jag har pratat med min chef idag, och på sista tiden har vi inte haft annat än bra samtal.
Bra samtal växer tammefan inte på trän...

Jag har även fått ett jävulskt sug efter Ane Brun.
Lyssnar på hennes version av "Big in Japan" så öronen blöder...
Gillar det spräckliga i hennes röst, och det sorgsna, när man lyssnar på henne kan man låtsas att man sitter på ett café i Köpenhamn och väntar på den man älskar...

Orkar inte skriva mer...
Guds frid...

/ Fantastisk figur...