Tidigt som synden så väckte han oss, kastade åt oss en flytväst och sen så bar det iväg...
Strömmingsnäten skulle upp, fisken skulle rensas och sedan fick jag och min kompis sälja fisken och tjäna oss en hacka. 5 kronor påsen....
Hans och frugans hem var alltid öppet...
Hela somrar bodde vi i en liten stuga nere vid havet..
Och körde en gammal javamoppe med automatlåda...
Och han älskade bilmärket peugeot, och i en sån åkte vi upp till fjället.
I fjällstugan skrev kompisen och jag hemska noveller om ond bråd död, somnade på morgonkvisten och talade då så mycket i sömn att vi väckte resten av resesällskapet....
Och han kunde dressera hundar, som ingen annan, och han gjorde det utan att vara hård eller elak.
Han älskade sina två gråhundar lika självklart som om det hade varit hans barn...
En sommarkväll berättade han hemligheten för mig och min kompis, hemligheten hur man fick en hund så lydig som hans två tikar..
-"Det kallas apelle" sa han hemlighetsfullt....
Han skrattade mycket...
Ansiktet var rynkigt och läderbitet...
Och vi skojade mycket med honom att han varit frisör i det militära....
Och han hade bin och sålde honungen....
Hans och frugans hem var alltid öppet..
1000 smörgåsar gjordes på mackjärnet och osten hyvlades till en slalombacke...
Och han gjorde ingen affär av den gången vi råkade dricka lite för mycket på finlandsbåten, och han fick hämta oss i Holmsund, med sin gamla peugeot.
Han och frugan finns inte längre kvar på jorden...
I fredags kokade han kaffe som han aldrig hann dricka...
Jag vet hur ont det gör att förlora någon, så idag och många många dagar framöver så går alla mina tankar till min kompis.
Jag är så väldigt tacksam för alla år jag kunde husera hos familjen Pettersson, för alla skratt och för alla roliga minnen...
/ TF
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar