Jag vore ingenting...

Igår ringde de, och ville ha mer prover...
Men herregud...jag har ju redan lämnat 1000 rör med blod och allt möjligt...
Paranoian lät inte vänta på sig, genast kom den där känslan av att det är ute med mig...

Så i gryningen så lämnade jag en bunt rör och fick ett ark med etiketter där mitt namn och personnr var ifyllt för framtida provtagning.....???
Verkar som om de inte tänker ge sig...de jävlarna.

Har haft två mycket pissiga dagar, då utvecklingen gått bakåt och man bara har ont.
Orkar inte skriva mer om det, jag gnäller nog som det är....är så trött på mitt eget gnäll, mitt dåliga humör, mina tårar och alla tankar att det ska vara ute med mig....

När jag hade lämnat prover stannade vi till och hämtade min post och där låg det ett paket.....
ZandyCandy hade skickat en underbar halsduk, och ett kort som gjorde att jag grät så det droppade tårar på köksbordet.....
Jag ringde till min syster och läste upp kortet, men hulkade så mycket att hon inte hörde vad jag sa.
Så tack Z, för att du fick mig att känna mig fantastisk (nu gråter jag igen)

När jag blir frisk och förhoppningsvis får ordning på livet så ska jag:

1. Skicka min tålmodiga och fina syster som jag älskar mer än alla vattendropparna i havet, och hennes snälla och perfekta man, på en hotellsemester...

2. Ordna ett party för alla mina vänner, där ska vi grilla sparris, dricka vin, fiska aborre och rusa runt nakna i sommarnatten (eller kanske inte..)

3. Leva.

Vi hörs...

/ Tvivelaktig Figur...