Har jobbat hela helgen och jag har burit en enorm ryggsäck av trötthet både fredag, lördag och söndag. När jag har suttit ned för att prata med patienter så har ögonen knappt orkat hålla sig öppna.
Jag har känt mig jagad, tyckt att alarmklockan i taket på jobbet ring oavbrutet...
Jag har tänkt hemska tankar...
Jag har fått anstränga mig för att inte låsa in mig på toaletten för att ta en snabb tupplur lutad mot väggen.
Ibland på jobbet så ringer klockorna oavbrutet...och när de tystnar så ringer telefonerna...och när de tystnar så ringer det på entrédörren..och när man öppnat dörren så ringer det i slussen och där står polisen...och när polisen gått så börjar någon att knacka, och när knackningarna slutar börjar allt om igen.
Allt händer när du vrålhungrig ska äta din äggmacka...
Eller när du sätter dig ner på en stol...
Men när du är som tröttast så kommer någon och ger dig ett brett leende och en post-it lapp med en nedskriven dikt som handlar om att man ska ha kul, och att livet leker, att det är tjo och tjim och att det finns hopp. För en minut så skingras tröttheten som man har i ryggen och man påminns varför man tycker så mycket om sitt jobb, trots att det är slitigt och många gånger oerhört påfrestande.
Efter jobbet köpte jag getost, snus, julmust och två frusna pizzor. Hajen och jag var ensamma hemma och kröp ner i soffan, åt och kollade på serier, och jag somnade och sov i elva timmar. Ibland vaknade jag tvärt och försökte kliva upp men sömnen tog ett grepp runt min kropp och drog mig varligt ner i sängen igen. Någon strök mig över kinden och hundarna låg tätt runt min kropp och sov de med.
När jag väl vaknade tidigt i morse så orkade jag bara vara vaken i en timme, innan jag somnade igen.
I skrivande stund så känner jag en sorts frid.
Jag har ingen ryggsäck av trötthet, jag är ledig, jag känner mig lugn och inte stressad och arg.
Jag har fyra roliga äventyr planerade och bokade framöver.
Ska göra allt för att hålla mig vaken så jag inte missar dem.
Snusmakerskan och jag tar dessutom upp vår träning igen, imorgon kl 14 är vi på gymmet och försöker svettas bort trötthet och vintermörker.
Livet ser ganska ljust ut, bara man kämpar på...
/ Tvivelaktig figur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar