Stjärnklar himmel över Tegelstaden..

Att erkänna saker kan ibland vara det svåraste som finns...
Speciellt när man har kämpat länge för att låtsas som ingenting...
Vissa sjukdomar är som rost...
Det kan finnas länge under lacken innan rostrosorna blommar ut..
Och blommar ut, ja det gör det alltid förr eller senare.

Helgen har varit hemsk.
jag stod på knä i mossan och plockade kantareller och utmed mig stod Slalomkungen och plockade och allt var bara så jäkla bra. Det var en fantastisk lördag!
Ända tills min telefon ringde och man fick världens otäckaste samtal.

En tankebana tog en annan riktning..
Något skulle hämtas, och det gjorde att det viktigaste glömdes bort..
Och plötsligt så blir allt så solklart, det som vi alltid vetat men som vi inte har orkat se, det man har försökt att skämta bort, det som man har försökt att hitta andra förklaringar till...

Det drabbar inte en..
Det drabbar alla i Familjen Kaos!
Men det är så livet är, så fort man överlevt en grej så måste man ta itu med nästa. Så är det för de flesta människor!
Melissa Horn sjunger: "Man väcker en ångest när man släcker en annan" och det stämmer faktiskt.

Familjen Kaos må vara som den är, men vi finns i allafall för varandra.
Vi vet vad som händer med var och en...
En räddningscentral kan upprättas på tre minuter i det gamla mejeriet..
Och just nu finns det två skadade och rädda själar i Syster Ysters räddningscentral.

Under förra veckan så fattade jag beslutet att låsa min blogg.
Jag vet inte hur man gör så min expert Darling ska få hjälpa mig att fixa det.
Det blir det bästa nu, jag vill veta vem som läser, och jag vill kunna fortsätta skriva. Så får det bli!

Guds frid...
Nya tag nästa vecka.

/ Tvivelaktig figur