tisdag 11 oktober 2011

Snusmumriken bröt upp sitt läger när de andra låg och sov..

Imorgon kanske jag blir av med mitt torp...
Torpet som jag hade så stora förhoppningar om...
Torpet där det skulle födas barn, födas upp kaniner, odlas morötter och där tvätten skulle fladdra för vinden. Torpet där en familj skulle finna ro och skaparkraften skulle flöda.
Naturligtvis så blev det inte så...

Torpet var kallt...
I torpet gick det inte att prata..
Torpet hade ett sånt snedtak att den långe Mannen fick gå med kutad rygg..
I torpet snöade man in...
I torpet fanns det inga pengar trots att man ibland jobbade på tre olika ställen..
Och sommartid så satt svalorna och sjöng dygnet runt på elledningen utanför balkongen och det gjorde mig fullständigt galen.

Jag tänker inte må dåligt för att jag sumpade torparlyckan..
Livet fortsätter ju, och en VinterSaga föddes där efter jag försvann...
Mitt liv är i vindskupan, där det för närvarande bor två kaniner, tre katter och en Haj. Det är ok, det är min Vindskupa och jag bestämmer själv vem som får bo där. Jag bestämmer hur många plåtburkar, trälådor, pappväskor och uppfinningar som ska få finnas där.

Jag vill säga till en viss person att jag önskar honom all lycka.
Att jag önskar att han får leva frisk och kry tills han fyller 100.
Jag önskar honom friska och glada barn som skriver full pott på högskoleprovet.
Jag önskar honom nybakt bröd och ett kärleksfullt liv.
Jag önskar honom en äng full med brushanar och mazariner varje dag.
Jag önskar honom whiskey från Skottland och tid att fånga öringar...
Allt det önskar jag honom...
För jag känner att jag inte längre vill finnas kvar, ens som vän..
Jag vill stirra rakt fram och inte hälsa...
Jag vill inte känna igen numret på displayen när det ringer..
Jag vill inte dricka kaffe på mina rangliga trädgårdsstolar..
Jag vill gå vidare nu...


Imorgon blir jag kanske skuldfri, och torpfri..
Och det gör mig lättad och glad, men så ohemult ledsen..
Det är ingen lätt grej att säga hejdå alla gånger.
Säga hejdå till att man inte var den torparmänniska man trodde man skulle vara.
Säga hejdå till morötterna och torkvindan...

Jag är mästare på att samla på mig människor..
Tänker att man måste vara vän med än den ena än den andra...
Fan jag orkar inte det längre.
Jag ska bara vara vänlig, men vän behöver jag inte vara.
Inget fel med det...

Nu sova.

/ Tvivelaktig figur

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar