Igår packade jag en rygga full med fika, tog med två svampkorgar och packade in Fader Konungen i bilen. Syftet var att lite frisk luft i kombination med motion skulle trötta ut Fader konungen så till den milda grad att han skulle sova som en liten spädgris hela natten.
Resultatet blev dock ej som jag hade tänkt...
Fader Konungen, fjällens och skogens son tröttar man inte ut, bara så där...
Yster som en unghäst rusade han ut i skogen, forcerade nedfallna träd och hoppade med en förvånansvärd vighet över stora vattenfyllda diken.
Med sina bruna ögon så blickade han ut över träden, åkrarna och den mossiga sagoskogen och konstaterade att skogen var så vacker, och sen så lärde han mig hur han tog ut sina riktmärken för att inte gå vilse.
Själv försökte jag hålla samma takt som Fader konungen när jag sprang efter honom med mina trasiga graningekängor och långa ulltröja...
Jag försökte ta lika viga skutt som han över de vattenfyllda dikena och småbäckarna, vilket bara resulterade i att jag låg raklång i sörjan och famlade efter käppen som Fadern så vänligt sträckte fram så att jag skulle ha nåt att greppa i.
Men vi hittade massor med svamp där i sagoskogen...
Och vi drack kaffe och åt bullar..
Och Fadern hittade ett björnspår, som visserligen hade kunnat vara nåt annat spår också...men just där och då kom vi överens om att det var ett björnspår.
Väl hemma på kvällskvisten så insåg jag att Fader Konungen inte var det minsta trött.
Snarare var han skamlöst pigg...
En liten insomningstablett senare, bidrog bara till en tio minuter lång powernap i fåtöljen...
Jag var den som somnade i soffan, medans Konungen tassade omkring och spred oreda i stugan. Dock vaknade jag 01.00 när han försökte sno min kudde samtidigt som han hade min iphone i näven...
Fader Konungen är den äldsta i familjen Kaos...
Och just nu är han den som orsakar det största kaoset.
Snälla fina Konungen med sina sneda bruna ögon och ostyrigt hår som står som fågelvingar runt öronen..
Han som är mästaren att koka kaffe över öppen eld, glömma saker som är av yttersta vikt och att gömma nycklar och glasögon.
Om "Gömma saker" vore en OS-gren så hade han vunnit...
M*e*n H*a*n S*o*v*e*r I*n*t*e....
Jaja...
Idag har jag i allafall skickat ett mail som jag egentligen skulle ha skickat för 1.5 år sen.
Var sak har sin tid, som Pappa Björn skulle ha sagt..
Guds frid!
/ Tvivelaktig figur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar