Rädslan börjar släppa lite nu.
Vänsterbenet har börjat att lyda mig lite mer och vi kan ha en dialog. Ibland funkar ingenting och då känner jag en rädsla utan dess like, så förlamande, och man tänker så hemska tankar.
Slalomkungen fick skjutsa mig till Syster Yster och där har jag legat som en säl på golvet, och snyftat och stretchat och gjort upp planer över mitt nya liv. Hittills har jag legat på golvet i två dygn, men funderar på att halta mig hem idag. Stigfinnaren fyller 9 år och det vill jag inte missa.
Faktiskt så suger livet just nu, en aning i allafall!
Läste en blogg där en kvinna skrivit att skratt är bästa medicinen, och just nu undrar jag vad fan hon menar med det? Kan man verkligen skratta sig ur allt elände, och all värk och all pengabrist?? och kan man skratta sig ur alla grubblerier??
Igår såg jag en snutt ur en såpa på SVT, den hette "Ung och bortskämd" och det är den värsta skräcksåpa jag sett under hela mitt jordeliv.
Fy fan, Fy fan, Fy fan, Fy fan vilka värdelösa jävla typer som deltog i denna såpa, och hur kan föräldrar göra så mot sina barn? Hur kan man sätta barn till världen och inte ge dem någon rustning inför framtiden. Ena tjejen var 24 år men inte mer rustad än en ordinär 8-åring....hon dög inget till, förutom att shoppa, ligga och dra sig och spela dum blondin.
Nu när jag är sjukskriven så ser jag saker på tv´n som fullständigt skrämmer skiten ur en...
Nu ska man bara överleva den här skiten.
Med världens största viljestyrka så ska jag få mitt förbannade vänsterben att börja lyda.
Jag ska börja behandla mitt vänstra ben bättre för jag minns så väl den dagen Råttdräparen tvingade mig att lukta på hennes ut-opererade diskbråck, som låg som en liten tärning i en plastburk i badrummet.
I natt ska jag sova i Vindskupan.
och jag ska gå omkring i min lägenhet och dansa försiktigt till nån bra musik, för dans verkar mitt vänstra ben gilla. dans löser upp krampen ( jag snackar inte John Travolta nu) och jag ska plocka upp lite smutstvätt, papper och påbörjade projekt när jag dansar fram i min kupa.
Jag ska diska en temugg i timmen, stretcha, ta en tupplur, dammtorka en fönsterpost, kanske gråta lite för att det gör så förbannat ont.....men lägga mig ner och dö? Nej det tänker jag inte göra.
Kom och hälsa på imorgon om ni har möjlighet. Jag har inget att bjuda på och en päls och damm allergiker bör kanske stanna hemma, men ni övriga får gärna titta in!
Nya tag!
/ Tvivelaktig figur
Joahnsson, jag föjer din blogg och tycker inte om att du ligger och grinar på golvet.. de gör ont i hjärtat på mej då. Va har hänt? Du ska vara glad, en bitterfitta kanske men du fick alltid mej att skratta.
SvaraRaderaI göteborg saknar jag er varje dag, hade ett snack med min psykologkompis som sa att det var naturligt och att jag förmodligen försköna bilden av er.. men det gör jag inte, hon har fel. Ni är underbara och hur´många olika jobb jag kommer prova kommer det inte finnas nått med så bra människor som psyk fyra, min andra familj. fick sms av Iris att de var kaotiskt på avdelningen och det fick mej att sakna er ännu mer.
(Jag kommer att få ligga i helgen, det ser jag fram emot. Ett bra knull dessutom!)
pösss /amazonen
Vilka ljuvliga nyheter, jag skrattar med hela ansiktet nu....vem är den lyckliga? är det P (sonen till en berömd man inom nöjesbranschen?)
SvaraRaderaJag saknar dig, vem ska nu berätta alla historier, och hur tusan går det med Frank =0)Kramar.
tjollahopp!
SvaraRaderane inte han men det hade jag inte heller sagt nej till. Det är en gammal kompis som jag brukar träffa 2-3 gånger per år. Gött! :-)
Frank har jag helt brytit kontakten med sen vi pratades vid sista gången innan jag åkte, då var han extremt otrevlig så jag förstod inte varför jag skulle ha kvar han i mitt liv.. finns inte så mycklet i utbyte där.
Bli frisk och kom ner till göteborg på familjetrip i vår, har ju fortfarande inte träffat din mystiska långa man eller my.