Apor verkar vara lyckliga jävlar.

Fröken Svår berättade nyss att man får ångest av min blogg, "Den är ju sällan glad nuförtiden" tycker hon.....
Åskvädersblå tycker att jag är som bäst när jag är argast, när svavlet osar....

Jag är en arg och ångestfylld jävel, som samtidigt får enorma glädjerus var 15:e minut och dessa glädjerus klingar sedan försiktigt av för att sedan övergå till något annat.
Min hjärna måste få tid att grubbla, som igår natt när jag förstod att min tid på jorden var kommen och det enda jag kunde tänka på var den kemiska beteckningen på svaveloxid.

Helvetet har flyttat in i min vindskupa...
Och jag har inte orkat förmå mig att mota ut honom..
Jag har legat på mitt golv och tittat hur skuggorna spelat teater i taket och tänkt de dystraste av alla dystra tankar...
Och jag är ingen dyster person...

Jag är arg, bitterfittig, charmerande, odräglig, snäll, humoristisk, men jag är fan inte dyster.

Just nu har jag haltat mig över till fröken Svår, och jag har ont, men inte lika ont som igår, och jag haltar, men inte lika mycket som igår....och just nu så känns det lite hoppfullt.
Vi ska nog komma överens, vänsterbenet och jag...

Vet ni vilken lyckligt lottad person jag är? Jag har sagt det förr, och jag säger det igen...
Jag kan inte åka till Globen med Hajen, men min syster gör det. Hon tar ledigt från jobbet, sitter på en obekväm stol en hel natt bara för att Hajen ska få fara till Globen.
Det är kärlek!

Och min Slalomkung, han står där som den lugna trygga person han är och lyckas att få mig att skratta, fast jag gråter.

Och Fru Sandgren, som stormade in i vindskupan förra veckan och torkade mina golv, masserade min rygg, städade toan och berättade skrönor från förr...

Och Darling, som släpade mig till doktorn, och ringer de otäcka samtalen...

Och Martin som tittar in för att kolla att man lever..

Och min Pappa, Lusi och alla andra.....

Det ska nog ordna sig det här till sist.
Hoppas på ett mirakel imorgon kl 14.00.

Guds frid.

/ Tf