Jo faktiskt är det så...

Att jag känner mig arg och irriterad.
Kan aldrig nåt få gå smidigt nån jävla gång?
Varför kan folk aldrig tala ur skägget??
Och när jag blir förbannad och vrålar:
-Tala ur skägget för helvete, jag har aldrig gillat gåtor, och kommer aldrig att uppskatta gåtor och jag är inte Saida för satans jävlar......ja då är man tydligen obstinat helt plötsligt, och rabiat och besvärlig.

Men jag blir besvärlig, obstinat, rabiat, bitterfittig och trist när man aldrig kan få ett besked eller en någorlunda rak dialog...
Jag har mailat, smsat, ringt, frågat rakt ut, men likförbannat inte fått nåt svar...

Och min irritation som jag känner just nu, gör onekligen att jag känner en tacksamhet över Familjen Kaos...för där får man svar (av alla utom farsgubben). Och man kan diskutera, slå näven i bordet, svära, gestikulera av ilska, gräla så man gråter av ilska utan att det behöver innebära någon katastrof. Man vet att 30 minuter efter en sammandrabbning så är allt glömt, no hard feelings, man har fått höra en obehaglig sanning, och sånt kan göra ont, men då vet man iallafall vad som är på gång.

Men dessa människor som jag måste få ett svar av tål inte konflikter...de kryper ihop, flackar med blicken eller stirrar in i väggen och låtsas inte höra.....
De är korrekta jävlar som tycker att man ska tala med lågmäld röst och om man skulle råka bli förbannad så ska man låsa in sig på toaletten och räkna till tio baklänges (Och vips så är ilskan som bortblåst)

Ja jag är irriterad, men jag pryglar inte barn, sparkar inte hundar eller spottar i gamlingars peruker. Jag hotar inte min granne med ett dubbelpipigt hagelgevär eller ringer in till västerbottensradion och ondgör mig över dessa typer...jag skulle bara vilja ha ett enda svar någon jävla gång...

/ T.figur.