Feber i kropp och själ...

Idag var det skolavslutning i kyrkan så nu har alla ungar sommarlov. Skönt för dem, och på ett vis skönt för alla föräldrar också för nu behöver man inte hålla reda på gympapåsar, läxor, fruktpeng och överdrivet mycket datum och tider.
Kanske tur att man bara fick en unge, hade aldrig kunnat hålla reda på mer =0)

I Kyrkan kändes alla så piffiga och sommarpigga, med ljusa sommarkläder och blommiga hårspännen. Jag startade dagen med feber och en "jävelusisk halsvärk" så jag kände mig inte det minsta sommarpigg. Jag hade svarta byxor, svart linne och svart kofta....försökte lätta upp det svarta med en sladdrig färgglad scarf (heter det scarf? Halsduk låter så vintrigt)

Det är svårt att vara en muntergök när man inte har krafterna till det, och när musik-skole-eleverna skulle spela sina stycken så satt jag helt ärligt och önskade att någon skulle beama upp mig till ett enmotorigt flygplan och flyga mig till min egen säng, i min egna vindskupa, där jag skulle få ta en lång tupplur.
Mådde dock lite bättre efter tre kaffekoppar, en timme senare.

Det är vemodigt att min okammade unge har haft sin sista avslutning i just denna kyrka. Nu går hon vidare i en ny fas i sitt liv och ibland vill jag bromsa tiden. Hon hoppade ju över en klass så om saker och ting vore som det var tänkt så hade hon haft ytterligare en examen kvar i bykyrkan...Nackdelen när de hoppar över klasser är att de blir större ännu snabbare.

Snart vill hon flytta hemifrån och lämna sin tjocka och hopplösa mor...
Vad tusan gör man då??
Vem ska jag tjata på då??
Den dagen kommer jag att bli jäkligt deppad...

Den dagen alla ungar har flyttat hemifrån så önskar jag att ett massivt åskoväder sveper fram över byn, och att blixten slår ner i Slalomkungens gigantiska kråkslott så bara en brädhög återstår. Då skulle vi åka till ikea, köpa nya möbler och sen köpa ett litet torp nere vid havet med vedspis, gäststuga och dragiga fönster med pelargoner på fönsterbrädan.

Nu ska jag drömma vidare..

/Tvivelaktig figur