Midsommar...
Gudarna ska veta att midsommar under så många år bara har väckt en ångest hos mig. Av alla högtider har midsommar varit den värsta....
Fast i år så blev den faktiskt bra...
Jag, Pappa och Zelda åkte till Slalomkungens föräldrar och deras lilla torp utmed Pengån. Det blev en fin kväll, lugnt med mycket skratt och ett litet hundslagsmål...
Vid niotiden bröt vi upp och gav oss iväg mot nya äventyr, och hamnade, inte det minsta förvånande på en kyrkogård i Vännesby. Där hittade jag några människor som jag har mött ute i det levande livet så det kom många minnen till en den kvällen. Men den vi egentligen sökte kunde vi aldrig hitta.
När jag gick där så började jag tänka på en jättestark inledningsscen i en film. Det var när Rolf Lassgård irrar omkring på en kyrkogård och en kyrkogårdsvaktmästare frågade honom vad han sökte...då sa Rolf:
-Jag letar efter den jag älskar....
Tror filmen hette "Den man älskar" och den mycket superba Jonas Karlsson spelade hustrumisshandlare i filmen...
Så länge jag kan minnas så har jag travat runt på kyrkogårdar. Jag kan alla gravar på den vi har i byn, vet historien på de flesta och har minnen från många som nu vilar där...
Kommer jag till en ny plats så vill jag gärna ta en tur på traktens kyrkogård och ibland när man har sovit över i Residenset så har man gått till norra Kyrkogården på Sandbacka på senkvällen.
Där letar jag också efter någon...
Nåväl...efter vi hade letat efter våra döda så åkte vi till Strand. Där mötte vi en man med bruna ögon som visste allt om våra förfäder uppe på fjället...och som till och med visste vem pappa var. Ganska roligt egentligen, man stannar någon efter vägen och den personen frågar:
-Är det Johan från Tärna???
Kl 01.30 kom jag hem till min vindskupa, väldigt nöjd med dagen.
Idag har jag och Pappa, Zelda och Fröken Svår varit nere vid havet. Vi åt lunch där, träffade folk och.....ja med risk att låta spooky, men pappa och jag letade upp några gravar från kriget som rasade för 201 år sedan.
Idag skall det kokas rabarberdricka med nejlika och citron i Slalomkungens kök, och sen så ska det inte hända så mycket mer. Det behöver inte hända så mycket hela tiden....jag föredrar faktiskt att bara få vara mellan varven.
/ TF
Inte vet jag om det är så konstigt att besöka kyrkogårdar..
SvaraRaderaJag är ju uppvuxen granne med en sådan.
Mormor och jag hade många timmar på den kyrkogården, där hon pekade ut gravar och berättade om människorna bakom de inristade namnen på stenarna.
På en av stenarna så satt det emblem som berättade om att mannen i fråga, som dött väldigt ung, hade varit pilot inom militären.
Oj vad jag byggde upp romantiska och tragiska historier som hade kunnat vara sanna. Ingen av dem var säkert ens i närheten av sanningen.
Men vad gör det bär man fantiserar och inte ens berättar det för någon.
Jag minns knastret av våra skor mot gruset mellan raderna med gamla gravar. Av någon anledning så var det så mycket mer intressant med de stenar som var nästan ett sekel gamla, jämfört med de som var av nyare ålder.
Numera går jag där själv.
Går och tittar på gravstenarna, men nu är det bekanta namn som man ser.
Mormor och morfar, morbror V...
Gubbar och gummor man träffat på samhället.
Har haft med mig lillan och berättat om min mormor och morfar som sitter uppe på ett moln och tittar ner på oss. Som ser allt gott och allt mindre gott som vi gör varje dag.
Jag minns hur morfar var världens bästa som ställde upp för sitt enda barnbarn i ur och skur. Hur jag brukade vara och meka i garaget med honom, hur man brukade vänta på posten inne i garaget tillsammans med en annan gubbe som bodde i samma by.
Jag minns hur han, asplakat, ramlade ner för trappen i vårt gemensamma hus och skrek att jatt han brutit foten, när det i själva verket var ullstrumpan som glidit av foten.
Jag minns hur han hade blivit ordinerad att äta lättfil, men det var så dåligt att han spädde det med grädde...
Jag minns mormor som satt i sitt vardagsrum, ensam och fimpade i blomkrukorna. Kan inte minnas att jag sett henne dra ett enda halsbloss. Jag minns hennes klipmjölk och stekgrytan med underbart krispigt stekt fläsk som tillsammans med kokt potatis och sky, överträffar vilken middag som helst...
Tillsammans brukade vi baka tårta med krossad annanas, något som pappan i familjen tyckte var vidrigt.
Morbror V som lät en åka amerikanare och som värmde sportkorv på gasolspisen direkt i den öppnade konservburken.Som skötte sin mercedes med varlig hand och tyckte att det var bättre att kasta skräpet på golvet i bilen än att knöla ner det i dörrfacken...
Fy vad jag saknar dem :(