Imorgon är jag ledig efter att ha jobbat sex dagar denna vecka.
Jag har inte sovit över i min koja i stan på grund av att jag har förbarmat mig över en yngling och gett honom skjuts dagligen (nästan) till stan. Jobbar man sex dagar så innebär det 12 timmar av pendling.
Denna vecka har det även varit "samiska veckan", så på min lediga dag så åkte jag för att lyssna på jojkslam. Jag hann även välja färger till min Skopmehke (sydsamisk oväderskrage) som en klok och snäll vän till mig ska sy.
I skrivande stund är jag trött. Trött på röster. trött på att lyssna. Trött på att vara snäll. Trött på att truga i människor mat, bädda sängar, ta prover, Trött på att försöka förstå eller att försöka hitta en lösning.
Jag brinner inte, jag har slocknat och tänker gå omkring som en förkolnad människa tills det är dags att börja arbeta igen.
I morgon ska jag vakna lugnt, dricka kaffe och slå på radion.
Jag ska gå med hundar och fylla en låda med saker som ska till loppis.
Jag ska fylla skuffen på bilen med skräp som ska till återvinningsstationen.
Jag ska gå in i en tygaffär och titta på tyger och sidenband...
Jag ska äta gröt.
Jag ska elda i pannan och se "Hem till gården" på tv 4, det bästa program jag vet, ty jag börjar bli gammal nu!
Jag ska sitta på stolen nere i källarn och bara titta rakt in i de putsade och turkosa väggarna. Höra hur tvättmaskinen jobbar med att tvätta mina lövtunna och mjuka påslakan.
Telefonen ligger utmed på flygplansläge, knäpptyst, slumrande och vilande.
Våren och ljuset börjar komma.
I takt som solen stiger så springer jag frenetiskt för att hitta de skuggiga och mörka platserna.
Ljuset äter sig in i mitt huvud på nåt sätt, förlamar mig och gör mig trött.
När andra människor blomstrar går jag i ide...
På hösten när andra drar sig undan så vaknar jag till liv..
Nu är tiden jag irriterar mig, vill bråka.
Stör mig på att folk måste skriva "Onge" istället för unge och att folk hela tiden måste ställa frågan vart andra människor köpt sina kläder, möbler, väskor på instagram.
-Fin mössa, vart är den köpt?
-Får jag fråga vart du köpt byxorna??
-Åhh en sån där kappa vill jag ha, vart är den köpt??
Men skit i det för helvete muttrar jag där jag sitter i mitt hörn med mörka ringar under mina ögon.
Jag stör mig på alla träningsvideos på instagram, där kvinnor spänner ut röven och fotar den i sina rönnisch-tights...
Jag stör mig när de gör armhävningar med sin "onge" på ryggen...
Jag stör mig på allt, för mina armar orkar knappt öppna en snusdosa just nu.
Men tro nu inte att jag är depressiv och bitter. Att jag hatar er...
Att jag går omkring med smutsiga strumpor och att jag struntar i att borsta mina tänder.
Jag kämpar emot dessa onda krafter som strömmar upp ur vägbrunnarna varje år.
Jag har burkar med D-vitamin, B-vitamin, Magnesium och järn stående på micron i köket. Jag dricker C-vitamin med en outsläcklig törst. Jag är ute dagligen, jag har en hög med faktaböcker i en stor och sned trave utmed min säng, jag lyssnar på poddar och jag har en låda hollywoodstrutar i frysen som barnen inte vet om, för jag tänker äta upp dem själv! Själv är bäste dräng som jag så ofta säger.
Jag har bokat en vecka i Paris, tömt burken med mina korvören och bokat ett hotell med storblommiga överkast och grådaskig fasad. På hotellets hemsida fanns det ett trångt rum med tre smala sängar och ljusgula väggar. Där ska jag, Hajen och den makalösa Ina bo, dricka vin i en plastmugg och sen gå ut i vimlet. Jag ska köpa noter, skrivblock och äta smuliga "crossianger". Jag ska strunta i Mona- Lisa och hennes gåtfulla leende för att istället söka upp en kyrkogård med lutande stenar. Kanske hoppar vi på ett tåg som ska stånka sig hela vägen till Lyon...
Paris är nr 66 på min bucketlist...
Jag har köpt en svindyr, pytteliten väska av renskinn som är garvat av en liten kvinna som har bott i samma fjälldal som min pappa. Den lukar skinn, är lite knövlig, broderad med tenntrådd, rymmer bara det viktigaste, knappt det! Kvittot har jag gömt, det är hur som helst skitsamma vad väskan kostade. Jag är värd det! Har jobbat ihop till den själv. Har inte stått med toppluvan i handen utanför "fabrikör Lundströms" dörr och bett om ett lån, eller nallat av pengarna som skulle gå till mat till barnen. Jag har inte tagit pengar av nån slalomkung eller betalat väskan genom att strunta i att betala nån räkning.
Jag älskar den där lilla skitväskan...
Den hänger på ett renhorn i köket och varje gång jag går förbi stryker jag handen över skinnet och drar in doften i näsan. Hela väskan skriker "tvivelaktig figur"
Hajen har lovat att ta hand om den, den dagen jag trillar av pinnen.
Nu väntar sängen...
Den har väntat hela veckan känns det som!
Sov så gott alla!
/ Tvivelaktig figur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar