Min ledighet är slut.
Allt det jag skulle göra, är ogjort.
Glassen som jag skulle frossa i, när alla andra åkt till skola och jobb, visade sig vara uppäten.
Jag har inte sovit bort min ledighet, jag har sorterat strumpor och vikt tvätt. Jag har promenerat med hundar och tränat på gymmet. Jag har kastat tre saker och ser det som en bra början.
Slalomkungen är trött, somnar i fåtöljen med en halväten apelsin i näven.
Kvällarna går åt till att sitta med läxböcker och barn som har blicken frånvarande ut genom ett smutsigt köksfönster.
Jag står och sväljer ilska vid diskbänken, försöker få ner ilskan med ett vattenglas som jag dricker det fortaste jag kan.
Kanske är jag mossig och gammal, men när jag växte upp så fanns det konsekvenser. Alla dumma val jag gjorde hade ett pris som jag själv fick betala. Det verkar inte vara så längre.
När jag levde loppan under gymnasietiden och mina egyptiska takråttor Angus och Alkis åt upp husmors gardiner så innebar det att jag fick ta mitt pick och pack i ena näven, och råttorna i den andra, och flytta. Kanske kan jag inte skylla allt på Angus och Alkis, jag festade en del på den tiden. Drack folköl och tjoade i korridoren, stal cornflakes av en annan student, drällde mina saker och kräktes i papperskorgar. Bland annat!
Min far köpte mig då en ryggsäck som rymde 70 liter och sa de bevingade orden:
-Detta är hädanefter ditt hem, ty du har ställt till det så jävligt för dig!
Angus och Alkis flyttade in till min syster under tiden jag var på luffen.
Ibland när jag är ledig så fattar jag beslut.
Jag ska inte köpa några julklappar till barnen.
En grej kan de få, men inte mer.
Till övriga, om de överhuvudtaget ska få något, så ska det vara något klokt. Något ekologiskt, något som går att äta, något som inte nöter.
Pengarna som skulle ha gått till julklappar ska istället läggas på en resa.
Jag tror att ungarna kommer att ha betydligt lättare att minnas en resa till Hamburg, Spanien eller Malta istället för en massa skräp som direkt går sönder eller något som de egentligen inte tycker om.
Stigfinnaren har så mycket saker i sitt rum redan, som knappt får plats. Dessutom orkar han inte ens lägga sina kläder i byrån så kanske har han för mycket kläder?
Sakletaren har till skillnad från sin bror ordning, kanske därför att han gömmer sitt skräp i andras rum.
Hajen har även hon saker som hon inte rymmer. Hon rensar bland sina kläder och pinaler genom att lägga allt i hallen.
Och mig ska man inte tala om, kanske är jag den största boven av oss alla.
När vardagen gör sig så påmind.
När en stackars Slalomkung får ägna tusen timmar åt möten, tjata och övervaka läxläsning och se sina ynka lediga kvällstimmar rinna i väg mellan fingrarna varje kväll.
När jag sitter i en bil, någonstans mellan människobyn och ödemarken..
När ena hunden är översexuell och står och juckar mot möbler nattetid.
När ungarna missar bussen, slalomskidorna är för korta och den minsta hunden biter en oskyldig kvinna i fingret...
När någon tjatar om balklänningar, frisörbesök och att jag inte har en susning om den prövning som dagens ungdomar får genomgå..
När någon man lagt oändligt mycket tid på, gör tvärtemot vad man sagt, och allt går åt fanders...
När ena katten verkar ha bulimi, väcker en på nätterna och vrålar ut sin hunger...
När någon aldrig verkar kunna ta ett sketet jävla körkort...
När sulorna spricker på två av familjens powerskor just innan man ska åka och fira påsk i fjällen och man är fattig efter att ha kastrerat den kåta hunden..
När man aldrig vet vad man ska äta till middag..
När kaffet smakar skit..
När man borde ta prover man skjutit upp över ett år..
När man borde städa men det känns så förbannat meningslöst...
Det är då jag står där vid diskbänken och tänker att man borde sitta i Provence. Man borde vara omgiven av en doft av lavendel. Man borde dricka ett glas kallt vitt vin, ha en sommarklänning, vara barfota och ha ett rum med tunna vita gardiner som fladdrar i vinden från det öppna fönstret.
Man är ensam med Slalomkungen.
Man matar en herrelös katt med lite skinka...
På gatan nedanför går det förbi en rund farbror med hängslen som drar en liten kärra med runda fina ostar.
En kvinna med huckle hytter med näven åt något du inte kan se...
Slalomkungen sitter i en skön stol och har en fånig halmhatt på huvudet. Han sover.
Den magra katten somnar, mätt av skinkan på en solvarm stenmur...
Håret är mjuk och okammat, ihopsnurrat till en tofs...
Och allt är bara stilla och lugnt.
Nu ska jag sova...
Guds frid, må alla era vajor vara dräktiga!
/ Tvivelaktig figur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar