Fem dagar in på det nya året så upptäckte jag att jag hade ett missat samtal på min telefon, och ett sms där det stod att jag skulle ringa upp...
Redan då så förstod jag att någon hade hade lämnat Tellus.
Jag kan nästan inte förmå mig att skriva att hon är död, vill på ett vis hålla det hemligt. för hon var en hemlig person, med integritet, med skinn på näsan och en fena på att hålla hemligheter så länge att det nästan började växa mossa på det som var hemligt.
Någonstans i min röra så finns det ett fotografi där hon pussar mig på kinden, och jag var fem år gammal och hade en plågad blick. Jag var i den åldern när pussar på en rund barnkind var bland det värsta som kunde drabba en människa.
Hur som helst så kom allt plötsligt.
Jag tänker inte skriva mer om detta nu, bara nämna att hon inte gillade humlor som surrade runt henne på somrarna när hon ville slumra i en solstol. Hon snusade och hade en aggressiv katt som älskade henne över allt annat, och hon älskade katten. En flicka hade hon också, med ögon stora och svarta som ädelstenar och ett pärlande skratt. Hon älskade sin skrattande flicka och sin katt över allt annat.
Jag tänker fy fan..
Fy fan för död och elände..
Fy fan att den ska stryka i utkanten av människobyn som en hungrig varg.
Fy fan att den alltid ska ta fel personer...
Jag kan räkna upp 1000 personer där jag skulle känna en enorm lättnad om de försvann från Tellus. Deras dödsbud skulle få vackra fjärilar att flyga ut ur min bröstkorg av pur glädje. Så får man kanske inte skriva i ett land där man ska vara korrekt, även fast alla vet och de flesta tycker att det faktiskt finns människor som har förbrukat sin rätt. Sin rätt att leva.
Nordkoreas ledare är en av de jag tänker på, döden kunde ha tagit honom istället för henne.
Hur som helst så är det bara att boka de där resorna som vi har planerat i år...
Pengarna man har knogat ihop till och sparat ska spenderas på roligheter.
Jag tänker inte ha dåligt samvete över min svindyra dator, eller de där sovmorgnarna som blev fler och längre än planerat.
Dammet under sängen, otvättade bilen eller oförmågan att sortera ut strumporna där tårna kikar fram ur alla hål, spelar liksom ingen roll. Det är skitsamma. Det är viktigare att leva och försöka må bra än att grubbla på sådana fånigheter.
Imorgon så fyller iallafall Hajen år och det ska firas med dunder och brak.
Brak och dunder...
i 365 dagar...
/ Tvivelaktig figur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar