onsdag 10 december 2014

En påminnelse, till mig själv!

I natt brann jag av idéer och det kändes som om jag hade kontroll när jag väl somnade efter kl 03.00.
Idag finns vare sig lusten eller idéerna kvar i kroppen utan jag vill helst inte göra nåt.
I kväll kommer Slalomkungen hem efter några dagar i Stockholm, och jag längtar. Tänker städa huset klart, försöka griljera en skinka samt tvätta bort en del av berget som tornar upp över alla de tre tvättkorgarna i detta hus.
Vi har talat i telefon 2-3 ggr om dagen under hela tiden som han har varit borta och varje gång så har han berättat om något nytt som har inspirerat honom, och sånt tycker jag är häftigt.

Det är väl ingen hemlighet att jag är jagad av döden.
De sista åren tycker jag att jag har sett den för mycket, känt den där otäcka andedräkten, sett skuggan av döden stryka förbi ett hörn eller sett honom skymta mellan träden.
Många i familjen Kaos har varit sjuka de senaste åren, blodcancer, tumörer i hjärnan, ett hjärta som vill ta en paus, en sköldkörtel som löper amok, diskar som pressas ur en ryggrad, en mage som bara gör ont, ventriklar i en hjärna som innehåller för mycket likvor, minnen som försvinner i en strid ström....och så mitt jobb på det! Där många inte ens vill leva...
Detta har gjort att jag inte vill annat än leva, medan jag har chansen.
Jag vill hinna se saker, lära mig saker och utvecklas den korta tid som man har på Tellus.
Jag vägrar ligga i en soffa alla lediga dagar och titta på tv, eller att spela nåt spel som aldrig tar slut.

Så jag sparar mina korvören och bokar konserter, föreställningar och till kommande resor.
Jag försöker svälja ner en del känslor som vissa människor kan väcka genom att tänka att det är ingen idé, och det funkar oftast.
Jag försöker vara ute så mycket jag kan, och när jag inte är ute så tar jag en D-vitamin och försöker hitta på nåt inomhus istället.
Sen har jag min bucketlist, boken där jag skriver ner allt jag vill testa, smaka på, uppleva, göra,  samt tråkiga saker som jag måste ta itu med innan jag kan gå vidare.
Förra helgen fick jag stryka två punkter och de blev lyckade båda två.

Sen jag skrev min lista så har jag gjort saker som jag aldrig trodde jag skulle göra.
Saker som jag kan plocka fram dagar som är grå och trista!
Jag har trotsat rädslan att flyga, har kramat Justin Bieber, simmat som en delfin på ett lyxigt Spahotell i Stockholm, blivit jagad av polis i Prag, luktat på Estniska maskrosor, skakat hand med Underbaraclara, skaffat hund och växthus, odlat mangold, hittat mina älsklingsskor och mycket mycket mer.

Så när Slalomkungen ringer och berättar om ljusslingor i äppelträd som han har sett, berättar om folk han har mött, säger att vi måste skaffa lite saker för att underlätta vår vardag, berättar om resor som vore roliga eller hur man kan renovera ett badrum för att han har duschat i ett underbart badrum i Stockholm så blir jag förbannat nöjd och glad. För då vet jag att han har inspirerats, sett saker, varit på besök i andra världar och att han har fått uppleva saker som gjort honom rikare.

Det är så här jag måste tänka dagar som denna, när vädret är så satans kasst att man bara vill spy och julstämningen inte alls vill infinna sig.
Jag måste tänka på alla kommande äventyr när jag vet att jag om några timmar ska köra Stigfinnaren till en innebandy träning i ishalkan och sen springa med en yster ponny i ett kallt ridhus för att Sakletaren har ridlektion.
Jag måste tänka på min bucketlist när jag ska försöka hitta inspiration till att köpa julklappar, städa ett hus som är stort och snett och oorganiserat. Jag måste tänka på kommande resa till Ungern när jag ska gå promenad med jycken i regnet..
Jag måste tänka på framtiden och alla äventyr, innan jag låter dumma människor och döden sänka mig..

Tack för ordet.
Nu ska jag städa, och griljera en jävla skinka.

/ Tvivelaktig figur

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar