Långt kvar till vargtimmarna...

När vi föds så inbillar jag mig att vi bara är ett stycke trä. Oslipade, fulla med stickor, utan nån speciell form.
Under livets gång så så stöter vi ibland på varelser med vassa knivar som karvar i oss, karvar fram en form under några smärtsamma perioder.

För snart fem år sedan så gick det rykten om att någon i byn hade vunnit tio miljoner, och teorierna om vem som hade vunnit var många. Många rykten pekade ut en och samma man och visst muttrades det i stugorna.
Under den tiden var min mamma som sjukast och vi hade börjat få hemska smakprov vad cancer i en hjärna kan ställa till med.
En tidigt morgon så kom jag och körde med min bil och i byns enda riktiga korsning så mötte jag denna man som många misstänkte hade vunnit alla dessa sköna miljoner. Jag kommer aldrig att glömma vad jag tänkte då, att jag med lätthet skulle kunna avstå en sån vinst bara för att få ha morsan frisk, eller att hon åtminstone skulle få några år till och få en mildare död än cancerdöden.
I samma stund som jag tänkte den tanken så tror jag att någon skar mig, putsade bort ett en vass och stickig bit av mig.

I måndags när man fick samtalet om att pappa var sjuk, och att det inte alls såg bra ut och jag rusade iväg från jobbet för att hinna med en buss så tror jag att "knivbärarna" sprang efter mig.
När jag satt på bussätet med mitt bultande harhjärta så satt det någon utmed mig och skar mig, tog bort en vass kant vid mitt öra och snickrade fram ett nyckelben. Allt detta skärande handlar inte om ondska, utan för att jag ska bli mjukare, lenare, få en form. Att det taggiga, vassa och stickiga ska försvinna. Syftet är att få mig mera följsam, ödmjuk, uppmärksam, kanske rent av snällare.

De som aldrig blir karvade i, de fastnar nånstans med sina stickiga kroppar...
De hakar sig fast, stannar insnärjda i sjögräs, och roterar år efter år i samma vatten, i samma stengryta...

Fader Konungen då?
Hur är det med Konungen?
Jo han reste sig upp den femte dagen, och tog några stappliga steg. Åt lite mat, plirade med sina ögon och berättade en historia om när hans vän fick örat bortskjutet i Israel.
Sen så somnade han igen!
Och jag tycker luften går lite lättare att andas.
För denna gång!

/Tvivelaktig figur