Jaha, nu drar hon visst till Tokyo, mitt i allt!

Snart jul. Och jag älskar...
Julgranar har redan börjat att flytta in i kråkslottet och jag pyntar som aldrig förr.
En hel trälåda är full med julklappar till Sakletarens stora förtjusning.
Jag har gjort en egen julstjärna av grenar och i kylskåpet ligger det pepparkaksdeg som ropar att jag ska sätta tänderna i den.

Men det vilar ändå nåt underligt vemod över byn, över mitt hus, över mitt huvud.
Jag grubblar och grubblar, tycker tiden går för snabbt, och vet inte hur man ska få saker och ting att flyta på bra.

Hajen drar till Tokyo till sommaren och i min brevlåda så dimper det ner fakturor större än störst...
Tur att jag har sparat pengar sen hon föddes, för jag visste att det magra lilla barnet i kuvösen skulle få vingar och flyga ut i världen snabbare än vad jag var redo för.
Ibland dyker det upp en mening i mitt huvud "vingklipp flickan, då får du behålla henne" men jag försöker slå bort det så fort tanken kommer.
Hon ska inte bli som jag, hon får gärna tala med ekorrar och gå med långa ylletröjor, men vingklippt och ängsligt ska hon inte bli.

Slalomkungen och jag har också sparat till en resa, som bara han och jag ska göra, och som vi har drömt om rätt länge nu. Efter nyår så måste vi sätta oss och boka trippen, så att den blir av, så att inget annat kommer emellan. Tycker att saker hela tiden kommer emellan sånt som vi önskar få göra ensamma.

Nä nu ska jag inte sitta här och häcka...
Usch.

/ tvivelaktig figur.