När jag vaknade var det knappt morgon längre och ändå så skrek kroppen av trötthet, av leda, och att bara få vara i fred. Det gjorde ont i hela kroppen och jag blåste i min osynliga visselpipa till en "time out"
Låg i Slalomkungens säng och läste bloggar, kollade på instagram och facebook, men blev bara förbannad. Läste på IG under en bild där en tjej skrivit att hon kände sig låg och ledsen. Jag svarade att jag kände samma sak, och jag vet inte varför jag skrev så för jag känner henne inte men jag älskar bilderna på hennes hundar och bilderna på hennes blommor och jag tycker att hela hon är så där deprimerande så att hon blir befriande. Hon hade en närbild på sitt ansikte, hon är sönderblonderad och har en gigantisk näsa. Befriande.
Plötsligt svämmade hennes IG över av kommentarer från andra kvinnor som skrev:
-Du är så vacker..
-Vad fin du är gumman...
-Åhhh du är as-snygg..
-Du är så snygg både på in och utsidan..
-Fantastiska kvinna, du är bedårande..
Bla bla bla bla bla.....
Och jag lekte med tanken att skriva:
-Känns din sorg och leda bättre nu när 70 kvinnor, många för dig kanske okända skriver att du är vacker?
Och jag tänkte, varför håller kvinnor på sådär? Varför läser man hela tiden alla dessa ord som man vet att folk inte menar? som de häver ur sig och missbrukar? De försöker skriva vänliga saker, men det låter bara platt och ointresserat...de skriver för skrivandets skull men det låter bara falskt.
De skriver "styrkekram". Äckligt ord. Den dagen jag åter drabbas av sorg, ge fan i att ge mig styrkekramar...
De skriver "Finns för dig gumman"....ge fan i att finnas för mig om ni ska kalla mig gumman...
De skriver "du är så vacker"...nej jag är fan inte det! Jag är okammad, cynisk, lättretad och har 65% av all min övervikt i ansiktet.
Jag låg där i sängen och orkade ingenting, klev upp och hämtade tre riskakor med ostsmak och ett vattenglas, åt dem i sängen. Hunden satt utmed och stirrade på mig i tre timmar men jag rörde mig inte ur fläcken.
Skulle hälsa på Fader Konungen, men jag orkade inte. Orkar inte sitta i hans rike med de två gjutna statyerna av harar utanför hans dörr, orkade inte spela glättig och glad dotter, orkade inte diskutera med de övriga i hans rike som den senaste tiden bara har talat om underliga ting.
Orkade inte kliva ur mina pyjamasbyxor.
Såg alla avsnitt av "Hem till gården" och "Holby city"..
Har inte sett tv på flera månader.
Enbart att stänga av kaffebryggaren kändes som ett stort jävla jobbigt projekt.
Nu ska jag åter gå och lägga mig.
Jag längtar.
När jag är så här vresig, vrång och trött ska jag inte vara vaken och social.
Guds frid
/ Tvivelaktig figur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar