Dag 13, dagen då Gurkan gick sönder.

Vaknade och kände mig grymt nöjd att få vakna i min egen säng, i min egen vindskupa.
Idag har jag städat, tvättat och kollat på fjällvandringssaker.
Har prövat ut ryggsäckar till Stigfinnaren och Sakletaren så att de kan bära lite saker den dagen vi tar oss iväg på en fjällvandring...

Efter maten så åkte Slalomkungen, hunden Åke och jag iväg för att gå runt ett berg i grannbyn. Vi valde att köra dit i vår fina folkabuss Gurkan...
Vad händer då? Jo en massiv rökutveckling. Jag greppade Åke, hoppade ut i farten och vem tror ni jag ringde?? Jo Dartin Derricksson...vår "handy man"...
Hur som helst så var det bara att bogsera hem Gurkan....och imorgon ska vi försöka hitta en ny "grunka" och byta ut "grunkan" som pajat...
Ingen större skada skedd, Gurkan rullar snart på vägarna igen.

Och vad händer imorgon tror ni???
JOOOO..Vi åker till Stockholm.
Slalomkungen, Jag, Hajen, Manne, Stigfinnaren och Sakletaren....
Jag har en viss oro eftersom jag alltid råkar ut för elände så fort jag vistas i Hufvudstaden, men håller jag mig bara nykter, har fotvänliga skor och vår Herre som vakar över mig så ska det nog gå bra.

Eftersom jag har upplevt att döden har naffsat mig i hälarna under stora delar av 2010-11 så har jag fattat beslutet att alltid ha något roligt inplanerat. Ett äventyr, någon rolig resa, uppleva nåt kul eller testa något som jag egentligen inte vågar.
Denna vinter ska jag återuppta den där förbannade slalomåkningen...
Jag är inte orolig över att åka skidor, jag inbillar mig att det är som att cykla, nåt borde jag komma ihåg fast det är 20 år sen sist, MEN jag hyser en viss oro över liften. Tänk om man ramlar och får skidorna bakom ryggen och inte tar sig upp...och alla i liftkön ser hur jag kravlar omkring rödmosig och rödgråten...eller tänk om man gör illa sig som fan, bryter sönder ryggen igen...blir förlamad, hamnar i rollstol och enbart kan kommunicera genom att blåsa i ett rör...

Jaja...inte lönt att grubbla på det nu...

/ Tvivelaktig figur