Sonata Pathetique.

Har tusen tankar i huvudet och tycker att andra tänker för långsamt, deras långsamhet stoppar flödet i mitt huvud.
Jag tänker på filmen "Black Swan" och känner att just den filmen är ett smärre mästerverk.
Jag kanske inte förstod det då jag såg filmen, men nu, flera månader efteråt så förstår jag att filmen var otrolig. Den gav en känsla av att vilja få flaxa med sina svarta fågelvingar och låtas få ta plats som den korp man är.

Jag har ett missljud i min bil.
Missljud i bilen är bland det värsta som kan hända.
Då sitter jag bara spänd och lyssnar och försöker analysera vad som kan vara felet, och så känner jag rädsla. Och ensamhet....
I mitt liv så känns det som om jag ska vara både karl och kvinna, både mekaniker och florist, jag ska kunna tyda ljudet av en drivknut som sjunger på sista versen samtidigt som jag ska förstå att  suckarna från Hajen betyder att hon grubblar på något som jag borde ha varit bättre förberedd på som mamma.

Och för en Tvivelaktig Figur så blir det varken hackat eller malet...
Jag förmår mig inte att tyda suckar...
Och knackningarna under bilen låter som något som kan bli dyrt..
Och i hemlighet förbannar jag att tiden inte riktigt räcker till.

Nu skall här borstas tänder med colgates tandkräm inköpt på dollarstore..

/ Tvivelaktig figur