När jag växte upp så fanns det en liten byskola, och en dag i veckan så hade vi slöjd i en annan byskola. Det var spännande som fan att åka till den andra skolan, speciellt eftersom det alltid rådde en liten fejd mellan dessa två små byaskolor.
Hur som helst, när vi hade haft vår slöjdlektion med den petnoga läraren så blev vi hemskjutsade med taxi. Jag beundrade taxichauffören oerhört för jag inbillade mig att det var han som egentligen var den riktiga hulken. En gång tog jag mod till mig och frågade om det verkligen var han som var hulken...
När vi väntade på taxin så lekte vi på skolgården, och där fanns det en karusell som aldrig skulle vara tillåten i dagens samhälle. Barn bröt sina ben, fotleder, och handleder i en strid ström. Ibland tappade man greppet och slungades ut på gräsmattan av kraften som blev i denna karusell.
En dag när jag och de andra satt i karusellen och snurrade väldigt sakta, så dök det upp en kille från den andra byskolan. Han var den största människa man visste, och även den mest farliga och lömska. Han sprang fram till karusellen och började snurra den, allt fortare och fortare och fortare...
Man försökte klamra sig fast så fingrarna vitnade, man blev yr och spyfärdig, man blev skiträdd!
Jag tänker på detta ofta.
Hur livet kan liknas vid denna satans pisskarusell som stod på en skolgård...
Att allt snurrar i en väldig fart och du vet inte hur du ska stanna...
Allt är i en enda röra i vindskupan..
Man känner att man borde hjälpa Fader konungen mer..
Och man hinner inte träna Åke som man vill..
Och man jobbar den där heltiden...
Och man pendlar de där timmarna..
Och man upptäcker de där dubbelbokningarna, att samma dag som man ska hugga ved till Fader konungen så ska man lämna in sin bil sju mil bort.
Och man känner sig som en dålig mamma!
Man känner sig otillräcklig, timmarna räcker inte till, och ju fortare man försöker gå desto snedare blir ryggen.
Just nu önskar jag verkligen att den varma, kärleksfulla fjollan fanns, som ville bo hos mig.
Han som ska sy på sin symaskin sena nätter när jag ska sova. Han som ska stryka mig över håret och säga att allt kommer att fixa sig. Han som ska ge mina solrosor pinnar som de ska stödja sig mot.
Han som pudrar mina äppelkinder innan jag åker iväg till jobbet och som har bakat scones när jag kommer hem dessa sena kvällar...
Han som Hajen avgudar och kan prata tjejbekymmer med...
Han som hämtar mig de dagar jag åker buss...
Han som städar mitt badrum med citronsåpa under tiden jag är på mitt jobb och försöker bekämpa missbruk och kriminalitet...
Jaja...nu ska jag gråta, dricka proviva och sen ta mig i kragen.
/ Tvivelaktig figur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar