Har lånat manteln av den fege, som inte är jag...

Jag är en av dom som sviker just nu, inte för att jag vill, utan för att jag känner mig så rädd.
När Lejonhjärta var sjuk så märkte man att vissa tog avstånd, slutade höra av sig och det gjorde en så förbannad....nu är jag en av dem.
Just nu kämpar B mot sin cancer, hon som klippte min lugg när jag var liten..
Och jag skulle så gärna vilja ringa och säga att jag tänker på henne varje dag, och jag tänker så väldigt mycket på hennes familj...men jag vågar inte.

På håll håller jag mig uppdaterad, försöker förmedla telepatisk kraft, skickar hälsningar...men jag vågar inte ringa.
Det känns som igår som Lejonhjärta somnade in och jag vill inte ringa och gråta..

I morgon ska jag banne mig skicka ett kort...
Eller så kanske jag åker till onkologen och säger nåt...visar mig, visar att jag faktiskt bryr mig även fast det inte verkar som det.

Jag har också fått ett brev..
Jag hade nästan glömt bort att jag skulle få ett brev...
Och jag är redo nu.

Nu sova, för imorgon sticker Hajen och jag på ett äventyr!

/ Tvivelaktig figur