Wilmer....

Jag kunde inte låta bli att sno denna bild från Darlings blogg....
Denna hund kan tyckas oborstad, burdus, klumpig, seg, ondskefull och allmänt besvärlig, men under allt hår (och tänder) så finns det en kärleksfull och humoristisk kille som verkligen kan förvåna en. Denna hund förstår ord bättre än många människor och han har ett hjärta som är stort.
När jag hade som ondast så låg han nedanför min säng och hans snarkningar var balsam för själen. Och inte en enda gång har han tacklat mig sen jag gjorde illa mig, förr så var det standard att han crosscheckade en så man gick i backen....
Han kanske inte luktar hallon, men han har visat sig vara en väldigt bra vän när man är i mest behov av en...Och kanske är hans pussar i blötaste laget, men han snålar inte med dem utan delar frikostigt med sig.

Han väger 77 kg, men är smidig som en katt när han sätter sig på en köksstol...
Han kan trycka sina lurviga läppar mot ens öra och rapa värre än en öldrickande gubbe...
Han kan sno en limpa, en köttstek eller en godispåse utan att känna det minsta dåliga samvete..
Han kan välta en spis, snarka som 3 fullväxta män och i mungiporna hänger det oftast decimeterlånga slemsträngar....
Han äter vantar, kökshandukar och disktrasor. Han tar mössor från folks huvuden, han är en buffel, ett svin, och han älskar att ställa sig framför tv´n precis när allt är som mest spännande.

Men på nåt jäkla sätt är det lätt att älska honom, om man bara ger honom chansen..
Han är lite som Emil i Lönneberga, han vill gott men ofta så blir det fel...
Det måste finnas en plats på jorden för alla dessa hundar som föddes med en räv bakom varje öra ...alla kan inte vara champions och väldresserade...en del måste få vara som Wilmer.

/ Tvivelaktig figur.