Inte lönt att gråta över en Stiga Snowracer...

Har börjat röja upp bland gammal skräp, kastar saker i vindskupan, kastar saker hos slalomkungen, kastar saker i nästan varje hem som jag besöker....
Är så jävla trött på det som man en gång lämnade bakom sig...
Är så trött på att andra individer har en tendens att vilja påverka det liv jag vill leva nu...
Är så trött att se plastigt löshår var och varannan dag...

Idag är det möte med Hajens lärare och jag behöver inte oroa mig. Tackar min skapare för att han gav mig henne, den perfekta ungen, med den perfekta hjärnan, och med världens tovigaste hår!
I december kommer lillasyster /lillebror att födas och jag känner en viss stress, en viss press, en viss oro....det är ju trots allt barnet som jag så väldigt länge har önskat, som kommer att födas, men det är inte jag som har fått den äran att föda barnet.
Min uppgift här på jorden är inte att befolka den.
Min uppgift verkar vara att ta hand om de vingklippta.

Och i bakfickan på mina trasiga jeans ligger det en dödsannons efter en vingklippt själ och jag läser versen flera gånger om dagen. Och jag har börjat bli så gammal nu att jag ibland undrar vad som är vitsen med det hela....när ska man förstå att ibland så försvinner människor, ibland väljer de att bryta upp, och ibland så ska de plågas till oigenkännlighet, men alltid så försvinner de.
Jag är livrädd för att försvinna jag också.....

En tidig morgon strax efter fem när jag stressade för att ta mig till bussen så såg jag mamma.
Hon körde saaben, hukad över ratten, med en cigg i mungipan och den vita hiphopmössan på svaj....Hon såg glad ut, och kanske är det ett tecken.
Jag brukar gå till hennes grav och berätta saker för henne och alltid får jag ett krasst svar tillbaka. Kan höra hennes röst så tydligt i huvudet, jag hör svordomarna och uppmaningarna.
Snart är det jul och jag saknar henne.
Den sista dagen hon fanns hos oss så viskade jag det jag ville säga i hennes öra och sedan så frågade jag om hon förstod vad jag försökte säga till henne. Mamma nickade då och mumlade ett ja.....
Tänk om jag aldrig hade viskat i mammas öra, tänk om jag aldrig hade sagt de där svåra orden.
Då hade allt varit så mycket svårare...

De bästa av mina minnen har fötts ur ett kaos.
Kaos är granne med Gud.

Behöver semester!

/ Tvivelaktig figur