"Hämnden" kommer att ske 2011...

Igår så gick det årliga blodomloppet av stapeln och som vanligt så skrapade vi ihop ett gäng på jobbet som skulle försvara vår heder i motionsspåret.
Undertecknad är nu inne i sin fjärde vecka av extremt torftigt leverne. Kosten består av gröna saker, bulgur och kyckling. Jag cyklar flera mil med min töntiga damcykel varje vecka, stressar omkring med stavar eller ror skiten ur mig i en roddmaskin. Och än så länge har det gott bra (utom de gånger det gått dåligt)
Hur som helst så var jag laddad till tänderna när vi stod i startfållan till Blodomloppet, jag frustade som en galopphäst och skrapade lite med mina nötta träningsskor i gräset. Jag sneglade på mina motståndare och log förnöjt inom mig när jag direkt såg en handfull halta och stukade människor som också tänkte genomföra loppet. Jag fylldes av ett extremt övermod och tänkte att jag iallafall skulle kunna ge dem en match i spåret..
Tänker ge er ett kort referat hur året Blodomlopp såg ut för tvivelaktig figur:

1. Efter ca 300 meter drabbas jag av hybris, tycker att klungan är för seg, beslutar mig för att gena genom ett mindre skogparti. Gör ett klumpigt skutt över ett dike, får in ett främmande föremål i min sko.

2. Efter ca 800 m upptäcker jag att en rosslande kvinna med slagsida passerar mig på min högra sida. Henne ser jag sedan aldrig mer och jag tänker "hur fan är det möjligt?"

3. Efter 1200 meter kommer det en gigantisk man och hasar förbi mig. Han flaxade med armarna i luften som om han försökte greppa något framför sig. Jag tänkte att honom ska jag haka på, han ska fan inte vinna över mig denna grizzlybjörn till man...

4. Inser efter 1400m att det främmande föremålet i skon gör ont...

5. Efter 1600 meter svettas jag mer än ymnigt och ser hur en karavan av tvillingvagnar full med bebisar passera mig. Mammorna har små päronstjärtar och tighta träningsbyxor. Död åt alla päronstjärtar väser jag mellan sammanbitna tänder.

6. Efter 2000 m har jag jagat ifatt Grizzlymannen, jag vill ta mig förbi honom samtidigt som om jag har en röst i huvudet som uppmanar mig att bryta loppet.

7. Efter 2100 är det olidligt, stannar och tar av mig skon som innehåller två stenar. Passar på att lite diskret torka bort svetten som rinner vid tinningen.

8. Vid 2500 meter (ungefär) så står det en fotograf. Jag blir förbannad, känner mig redo att kasta något hårt i skallen på honom. Vill inte bli fotad när man är faluröd i ansiktet och svettig.

9. Efter 2700 blir jag passerad av en person som är uppkopplad till nån sorts medicinsk maskin, gissningen är någon sorts morfinpump. Jag börjar inse att man är ruskigt otränad...

10. Vid 3500 meter kommer en man med gabardinbyxor och lågskor. Han har kavajen käckt över sin högra arm och bomullsskjortan bär inte ett spår av svett. Med svängande höfter seglar han förbi mig och situationen känns underlig. Vart kom han ifrån??

11. Efter ytterligare hundra meter får jag släppa taget om en 75-åring med puckelrygg. försöker intala mig att han är mer värd en bättre placering än jag. Har dock under hela loppet lekt med tanken att fälla honom med ett krokben.

12. Upptäcker till min glädje att jag inte kan se grizzlymannen.

13. Vid 4000 meter får jag en lättare knuff på armen, vrider på huvudet och upptäcker att det är Grizzly-Killen som håller att stånka sig förbi mig....han försvinner sedan runt krönet och honom såg jag inget mer.

Vid målgång står en kvinna med en stor nackkrage och äter på en banan. Hon var en av dem som jag så självsäkert trodde jag skulle vinna över. Jag har lärt mig en läxa, men nästa år kommer dessa typer ICKE att ha en chans mot mig i Blodomloppet. I övrigt var det mycket trevligt..

/ Tvivelaktig figur