Jag saknar min mamma!
Skulle ha behövt prata med henne, skulle vilja gräla lite med henne, skulle vilja få ett råd och fråga hur man gör när man kokar hennes saft.
Slalomkungen och pojkarna har snart druckit upp den sista flaskan saft som mamma kokade till dem i höstas, och det känns så hemskt att man aldrig mer får dricka hennes saft eller hämta en syltburk ur matkällaren...
Och lukten efter henne har snart försvunnit ur den gröna sjalen som hon stickade...
Och ljuslyktan som hon gjorde är spårlöst försvunnen...
Och postbilen kommer med reklamblad över gravstenar och handlar man innan den sista april så får man 10% rabatt...
Saknar henne så infernaliskt, så överjävligt, så gud förbannat mycket...
Saknar hennes tjurighet och att hon aldrig kunde erkänna att hon hade fel..
Saknar hennes kantiga omtanke....
Saknar klimpen i köttsoppan..
Saknar lappen på jeansen..
Saknar hennes storslagna planer...
Ibland stannar jag upp i en rörelse och säger rakt ut i luften "Snälla mamma, ge ett tecken, vad som helst" men man får aldrig något tecken. Jag skulle kunna ge vad som helst för att få drömma en dröm där hon skickar en hälsning.
Saknar hennes energi på jorden.
/ Ledsen figur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar