Samtal om livet, nere vid havet...

AHS= Avancerad hemsjukvård.
Jag älskar dessa människor redan..
Minsta problem man upplever med Lejonhjärta försöker AHS fixa...
Det handlar ju inte om att bota, utan om att lindra det som sjukdomen ställer till det...
Behöver man något så går det snabbt, ingenting är omöjligt och det skapar trygghet för oss.

Hjärnan känns för övrigt ganska tom nu...
Kanske har den alltid varit tom???

Det är så svårt att vara modig när ens mamma är sjuk och man är så smärtsamt medveten om att hon kommer att lämna oss...
Det spelar ingen roll hur gammal man är, mamma är alltid mamma.
Det spelar ingen roll att man själv är vuxen och har familj, jobb och har huvudet ovanför vattenytan, mamma är alltid mamma, och ibland så väller en tung våg av ångest över en när man tänker att saker och ting börjar gå mot sitt slut.
Hur ska man bära sig åt för att det inte ska göra så förbannat ont??
Ont för Lejonhjärta och ont för oss...


Imorgon ska Hajen, Fideli och jag gå på bio med slalomkungen och hans pojkar...och efteråt så blir det pannkakor, kaffe och hundspaning hos slalomkungens föräldrar. Ska bli riktigt kul att ta med Fideli på bio, man har nog inte varit på så många biografer när man är fyra år.

I övrigt så ska Adhd´s tackor snart lamma...
Det är vårtecken....

Krama varandra, låt människor se att du tycker om dem, lägg ner dina dumma jävla principer som du har för principernas skull, kom ut ur din smärta för en dag och håll dina närstående sällskap, säg inte sånt som du inte ärligt menar, köp en blomma till dina föräldrar och skicka ett vykort till kompisen långt borta som du så ofta tänker på, men som du inte orkar ringa. vill du gråta är det helt ok, gråt är bra.......
Och Adhd tillägger:
-Gör era förbannade knipövningar, det har ni igen i längden.

Nu ska jag sova i en skön soffa nere vid havet....
Är fortfarande så medveten och glad över hur lyckligt lottad jag är som har mina fina vänner och min familj. Älskar er.....

/Tvivelaktig figur.