Himlen kan vänta....

Imorgon så lägger vi in Lejonhjärta.
Det har tagit fyra dagar för oss i Familjen Kaos att fatta det beslutet.
Hon mår så väldigt dåligt av sin medicin, så idag så avbröts hennes behandling. Åtminstone för ett litet tag....

Pappa P ska bli sambo, och styvfar, och.......förhoppningsvis lycklig!
Kruxet är att jag har hur mycket prylar som helst i huset...
Vart ska jag rymma det???
Hur ska jag hinna organisera en flytt mitt i allt??
Vindskupan är redan full med prylar....

Detta får mig att tänka på en sak när det gäller kärlek.
När man är ung, kanske 18 år, så har man inte hunnit skaffa sig så mycket bagage...
Men ju äldre man blir desto mer livsbagage drar man på sig och man får oftast bära på den packningen för resten av sitt liv.
När man sedan träffar någon i vuxen ålder, så får man faktiskt, i mitt tycke, finna sig i att den man träffar har ett bagage. Man får försöka acceptera saker som de faktiskt är.....

Vad jag försöker säga är att jag inte vet hur jag ska kunna sudda ut, och hinna städa bort 12 år med Pappa P på blott 9 dagar....
Kanske man man bara strunta i allt och sätta sig i kanoten och paddla ut över östersjön...fast det kanske är svårpaddlat nu i februari...

Alltså...det jag försöker säga är att jag gör så gott jag kan....
Ni vet kanske hur det känns när man göra så gott man kan, men det är inte tillräckligt....

Men alltså...det jag egentligen vill ha sagt är att det vore fint att ta en jägermeister och kolla hotell i Prag...och bara dra iväg....

En annan sak som jag grubblar över är vad fan som har hänt med mitt minne...
Om någon hittar mitt minne, var god och kontakta någon i receptionen...

Guds frid.

/ Tvivelaktig figur.