Imma på ditt spegelglas.

Orden snurrar runt i skallen..
Jag skulle vilja skriva om något som verkligen tynger mig..
Skulle vilja använda mig av grova ord, skulle vilja låta min ilska flöda ut....
Jag är en snäll flicka, försöker göra gott...
Men ibland så kukar livet ihop sig...

Jag satt nedsjunken i terapeutens skinnfåtölj och suckade världens längsta suck...
-Vad ska jag göra tycker du?? Vad är det bästa tror du??, vad skulle du har gjort???
Frågade jag terapeuten.......
-Ligg lågt..andas med små andetag..rör dig i skuggorna ett tag till framöver, för annars får du strupen avsliten...
Sa terapeuten och la sin panna i djupa veck, så djupa att man skulle kunna förvara en penna i vecken...
Eller han sa kanske inte så ordagrant...men nästan....innebörden var det samma.

Måndagen började bra,men slutade med en klump i magen...
Dr T hade klippt sig och gav ett spralligt intryck...
Lejonhjärta hade en bra dag.
Jag mitt dumma jävla arsle tänkte att allt på nåt sätt var som förut, och gjorde misstaget att fråga hur de senaste röntgenbilderna hade sett ut....
Plötsligt blev inte Dr T skämtsam och sprallig längre. Han tittade länge på sina snednötta skor, gjorde den klassiska harklingen och gav det svar som vi inte ville ha...
Hejdå jättefina Måndag....
Hejdå hopp och framtidstro...
Hejdå Dr T tack för idag, vi träffs om två veckor.

Många av mina vänner har förlorat någon på grymma sätt....
Sett det finaste de har kämpa och förlora kampen mot en drake så mycket större än de själva...
De har suttit vid sängkanten och väntat på det där sista andetaget, eller lyssnat på andetagen som bara blir färre och färre...
Jag är inte längre rädd för döden, men jag är livrädd för plågan...
Att inte kunna hjälpa, att någon man älskar ska behöva ha ont...

Något man har tänkt mycket på den sista tiden är allt man har ogjort, alla frågor man inte har hunnit ställa, alla hemligheter man skulle vilja ha svar på.
Hur stickar man hälsteget på en strumpa mamma?...
Vart går den där stigen till tjärnen pappa?..
Vad var det som hände 1972?
Vart tog den familjen vägen?
Vem är du?
Vad ville du?
Ge mig ett råd, ett tips eller en stor visdom...

Ibland när jag pratar med folk som jag verkligen tycker om så tänker jag att jag inte har hunnit få nog av den människan. Så många människor har passerat genom ens liv, och många av dem har jag inte hunnit få nog av...
Och en del önskar man naturligtvis att man aldrig mött.

I övrigt så är allt bra..
Faktiskt så är allt riktigt bra...
Jag är inne i en förändringsfas, håller på att ömsa skinn för att förhoppningsvis få ett som passar mig bättre. Det är inget ovanligt för en Merkurian.

Resterande vecka ser jäkligt roligt ut...
Fredag kväll ska jag dricka den där starkvinsglöggen och sedan sätta mig under stjärnhimlen och yla som en varg...har ni vägarna förbi vindskupan får ni gärna hålla mig sällskap.

Guds frid.
Må alla era vajor bliva dräktiga!

/ Tvivelaktig figur.