Ode till en benknäckare

Jag har varit ledig i tolv dagar.
Första dagen så skrev jag en lista som täckte fram och baksida på ett vanligt hederligt papper. Där stod det att jag skulle kontakta rörmokaren, tvätta och städa bilden, tvätta bort all tvätt i korgarna, sortera skräpet i skrubben, fixa Hajens glasögon, städa köket uppe, ringa kommunen angående byte av vattenmätaren, fixa blommorna.... med mera med mera...

Jag flängde som en idiot, klev upp tidigt, sprang trappa upp och trappa ner i detta stora hus, försökte febrilt att hinna allt som man inte hinner när man jobbar.
Till sist så gick det inte längre.
En enorm trötthet  och en känsla av att man drev något sorts hotell slog mig som en slägga i huvudet och jag ville bara ta djuren och Slalomkungen och sticka iväg.

Mitt i all leda så klev det in en man från Bissendorf i mitt kök och frågade om jag inte skulle följa med honom och ytterligare två ynglingar till fjällen. Jag tvekade inte en sekund och packade en väska full med böcker, vin, ostkrokar, kniven, hunden och vildmarksbyxorna och sen så åkte vi en tidig morgon i hans gamla ford.

Jag fick tre dagar i fjällen, tre ynka dagar, men dessa dagar var gjorda av finaste guld.
Jag sov till 10.30 varje morgon, jag tjuvrökte några cigaretter, jag drack fuskchampagne och glasslikör, jag vandrade till ett stort vattenfall och upp på ett fjäll, jag fick somna i soffan framför en liten tv med brummande bildrör. Jag eldade och kokade kaffe och fick stryka en härk över hans mjuka och håriga horn. Jag såg världens vackraste renkalv, träffade en gammal klasskamrat till Fader Konungen som berättade om hyss min kära far gjort som barn.

Ynglingarna lagade middag varje dag, och fixade frukost och det enda jag egentligen behövde göra var att diska några gafflar.
Det fanns inga mygg för de hade frusit ihjäl och man kunde sitta med öppen dörr på utedasset och dingla med benen och gummistövlarna.

Jag lovade mig själv att jag måste bli bättre på att ge mig själv dagar av guld.
Jag måste bli bättre på att bara åka iväg, ensam utan slalomkung om så krävs, bara för att få sova som jag vill i en soffa samtidigt som det brinner i vedspisen.

Jag behöver guld, inte silver eller brons...bara guld!

/ Tvivelaktig figur