tisdag 21 april 2015

Ta mig härifrån.

Har en ledig dag och sitter och googlar resor fast man borde tvätta, städa och sortera bland skrotet. 
Jag vet nu att jag inte kommer att prioritera ett välrenoverat hem, dyra soffor, flera datorer och en tv i varje rum. Jag kommer inte att handla kläder som jag inte behöver, jag måste allvarligt fundera på att sluta snusa och spara alla pengar som jag bara kan. 

Knappt en vecka efter att vi kom hem från Budapest så bokade vi en ny resa. 
Denna gång ska tre av fyra ungar följa med och vi tror att vi har bokat ett riktigt paradis för ungar som bara vill bada hela dagarna. Ett paradis där man kan få släppa jobbet och bara sitta vid en pool och läsa någon av alla tegelstensböcker som man har i bokhyllan här hemma. 
Ett paradis som ska ge en ett överskott på D-vitamin inför kommande vinter. 

Jag som alltid har samlat på mig skrot och pinaler har börjat fundera på att göra mig av med en del saker. Om jag säljer det så kan jag göra roligare saker för pengarna. Vi kan åka till Stockholm och åka spöktunneln på Gröna lund, eller åka till solen oftare, eller vara mer i fjällen. 

Idag har jag talat i telefon med en vän och kusin.
Vi har pratat om det där med livet och att viga sitt liv åt ett arbete, tills arbetet dödar en när man minst anar det. Vi pratade om det där med att alltid behöva vara så himla duktig. Att jobba heltid fast man har en värk som gnager på ens ben och leder när man borde få sova. 
Hon jobbar också med människor och får olika öden serverade varje dag hon går till jobbet. Öden som man förväntas bara ska kunna lämna på jobbet när man går hem. 
Jag tänker att just nu kanske man kan ta alla öden, linda in dem i silkespapper och förvara dem i ett arkiv när man lämnar jobbet efter dagens slut, men det svåra är att ha ett svar. Människor vill ha ett svar, vad ska jag göra med mitt liv? Vad ska jag ta mig till? Varför ska jag leva? Vad gör man av all ångest?
I framtiden kanske man har hört dessa frågor så ofta, att svaren känns så utvattnade och tunna, att man inte ens vågar svara. 

För varje minut som går av mitt liv så vet jag att jag måste få resa mer. 
En weekendresa varje år är inte nog.
Jag har kryddor jag måste smaka, ställen jag måste upptäcka, hav jag måste bada i, och folk jag måste möta. 

Hur som helst, jag sitter här med kaffekoppen och googlar.
Bönar och ber att man får leva och vara frisk, drömmer om Malta, Lissabon och Amsterdam samtidigt som jag googlar Krakow, Wales och Maldiverna. 
Karibien är svindyrt, men en dag så kommer jag att sitta i en bungalow utmed ett turkost hav, åtminstone så drömmer jag om det. 
Jag fantiserar om Ligurien, Paris och att få vandra på en stenig strand på någon Grekisk ö.
Afrika, tänk att få åka till afrika, åka på safari och till något center som räddar schimpanser. 
Litauen, Belgien och Albanien...

Nu måste jag göra någon nytta, men fantisera kommer jag att fortsätta göra under tiden dammsugaren går. 

/Tvivelaktig figur

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar