I vår kommun beslöt de sig att alla byskolor skulle läggas ner.
Jag tänkte att detta beslut bara skulle innebära att de ströp syretillförseln till själva huvudorten.
Jag ser det som en stor infarkt i ett av de stora kärlen som leder in till själva huvudorten, hjärtat.
Hur som helst, Sakletaren och Stigfinnaren går nu i en annan skola, en stor skola som lovade guld och gröna skogar.
För Stigfinnaren har den flytten inte blivit enkel..
Han är en mjuk pojke som vill ha rättvisa, som inte kan skratta när andra pojkar på skolan skämtar om "våldtäkter" eller tar struptag på sina klasskamrater.
Det har varit möten angående detta, föräldrar har kontaktats, pedagogiska samtal har hållits med pojkarna som inte längre är så små.
Igår var det ett nytt föräldramöte för alla föräldrar i årskurs 4-6 och egentligen ska man inte bli förvånad att ingen av föräldrarna till de fem pojkar som har betett sig som skitstövlar behagade dyka upp.
Jag hade velat prata med dem på vägen ut från mötet. Jag hade väntat på dem när de tog på sig sina jackor och ställde upp stolarna, har så många frågor att ställa dem.
Kanske tur att de inte kom.
Slalomkungen säger att han är glad att han inte är den som fick ett barn som är elakt. Att det måste vara det värsta scenariot, att vara pappa till en unge som systematiskt förtrycker, slår, jävlas och förpestar tillvaron för andra människor.
Och jag som ser världen genom mina svarta ögon kan inte annat än att hålla med honom, samtidigt som jag tänker att folk borde lära sig någon jävla gång. De borde sluta föda barn.
Det finns ingenting som heter kärleksbarn...
Ett barn kan inte lappa och laga ihop en bristande förälder.
En förälder som inte orkar med sitt egna livshjul, orkar ej heller med alla sina barns livshjul och det resulterar bara i elände och sorg.
Ett barn kan aldrig ge en förälder den identitet som de så förtvivlat söker..
Det är så förtvivlat sorgligt.
Och jag blir så ledsen, och orolig och känner faktiskt den djupaste ömhet på något konstigt sätt mot den lilla slagskämpen med uppdragna axlar, rynkade ögonbryn och smutsiga mjukisbyxor med häng. Den arga ungen som man så ofta kan se köpa en chipspåse på lunchrasten, eller som går med synes självsäkra steg över en parkering med en uppsyn som skriker ilska och "rör mig inte"...
Samtidigt vill jag inget annat än att rusa fram, ruska honom och skrika att "Du ger fan i Stigfinnaren! Du kröker inte ett enda hår på hans huvud! Du ska inte säga ett enda elakt ord till den pojken, för han skulle aldrig säga ett enda förnedrande ord till dig! Du ska passa dig..."
Nog om detta, nu har jag skrivit av mig.
I helgen hade vi i Familjen Kaos vårt Aktivist Café. Det kom 79 stycken som fikade och pratade.
Fina vänner hjälpte till att baka, och jag känner fan i mig en kärlek gentemot dessa vänner. Adhd med nyfödd baby svängde ihop en glutenfri rulltårta och Darling bakade schackrutor. En annan tjej kom med de godaste subwaykakor jag nånsin smakat. Henne har jag aldrig träffat, men hon är en vän till Fröken Svår. Hon kom med en baby på armen, hade varma bruna ögon och en kakburk i ena handen och jag tänkte att världen kanske inte är så jävlig ändå. Det finns guldkorn där ute som begriper hur viktigt vissa saker kan vara.
Och Teddybjörns flickvän hade bakat två olika laktosfrialternativ...bara sådär...bara för att vara snäll!
Härligt!
Mammas syskon kom också, med hela sitt konkarong.
Det var så roligt att få träffa mina vackra kusiner och min vimsiga moster som påminner så oerhört om mamma. Ibland kan man nästan inte se sig mätt på henne för hon är så lik, rösten har samma klang och håret lika dunigt. Jag är så glad att de kom. Varje kotte som steg in på vårt Café har jag noterat in i min minnesbank, och någon dag ska jag återgälda dem alla.
Idag ska jag uträtta stordåd...
Och varje gång jag har den avsikten så beslutar jag mig för att blogga istället.
Det är bara för att de stordåd jag vill göra kräver en energi som jag inte har.
Och jag undrar när jag får den...
Guds frid till er alla.
Bär huvudet högt.
Sluta aldrig bråka eller kämpa för Moder Natur.
Berätta för någon idag hur fin den människan är..
Var inte så förbannat stolt och feg jämt ty imorgon kan du ligga stel och kall.
/ Tvivelaktig figur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar