Jag försöker hinna allt det jag vill, innan jag dör, hur deprimerande är inte det? Jag är ju inte döende...vad jag vet i nuläget!

Jag har varit i Stockholm och bott på Yasuragi Hasseludden. Och jag älskade det...
Och jag såg tussilago, träd som inte växer på mina breddgrader, studerade människor och försökte titta genom husväggar för att se vem som bodde i husen.

Jag tänker att jag ska uppleva nya saker, och för mig känns allt nytt.
För mig känns en solblekt husvägg som en upplevelse, ett dessertvin i ett smalt glas, ett svårjobbat projekt, wasabi som får ögonen att tåras, säkerhetskontroller på flygplatser...

Jag har ju upplevt saker, jag har flygit, jag har bott på hotell, jag har ätit sushi...men jag har gjort det i farten. Aldrig  skänkt det jag gjort en tanke.

Jag tänker annorlunda nu.
Jag tänker som en döende människa.
En glad, döende människa.

Jag vill inte fastna i en trång värld.
Så just därför tänker jag nästan varje dag, vad har jag gjort idag som har lärt mig något, och ingenting kan vara för litet eller obetydligt.
Att äta med pinnar, sova på en futon samt att bära Yukata var något nytt och det har gjort mig en erfarenhet rikare.

Och fast jag inte har någon sjukdom, vad jag vet, som äter upp mig..
Så tänker jag leva som om jag har det.
Jag tänker lukta på saker..
smaka saker...
pröva saker, i den mån jag vågar.
Jag tänker kasta mig ut i äventyr som jag redan på förhand anar kommer att gå åt helvete, för jag vill inte leva i en trång värld.

Jag har en bok över saker som jag vill göra under detta jordeliv och en del saker kan verka så fåniga.
En del saker har jag redan gjort, men jag vill göra dem igen bara för att känna hur det känns.
Denna månad betar jag av punkt efter punkt, och för varje sak jag får stryka så kommer det fyra nya.

Jag är som en gammal pion, vars rotsystem gör att jag blommar först nu.
Jag börjar veta vem jag är.
Och jag är en feg dumsnäll jävel som jag älskar.
Även om jag ibland inte begriper varför jag fick ett sånt skal som jag fick.
Även fast jag önskar jag kunde gå med handväska och skor med klack, eller sitta på en bassängkant med bikini och skratta högt med en väninna som röker polska smuggelcigaretter.
Även om jag önskar att jag kunde gå med en linneklänning och känna mig vacker...

Jag kan inte sånt.
Skapades inte så..
men under allt hår ruvar en hjärna som är ofantligt klok och vacker, och jag tackar att jag fick den.

Nu ska jag sova för imorgon tänker jag stryka ytterligare en punkt på listan.
lämnar vindskupan 09.00.
Nu sova!

/ Tvivelaktig figur.