Fy fan...

Nu ska ni allt få höra era jävlar...skriver jag och ler.
Jag har har släpat min breda och platta rumpa till gymmet två dagar denna vecka och tyvärr kommer jag inte att ha möjlighet att gå en tredje gång, vilket är mitt mål, att jag ska träna där 3 ggr/vecka.
Jag har sagt det förr, har man värk, har man ont, är man en gnällig jävel som bara sitter och känner smärta dagarna i ända så måste man träna..

Under mitt träningsuppehåll så dröjde det inte länge innan ryggen blev mycket sämre.
Jag tålde mindre belastning innan fötterna domnade bort, och jag sov sämre.
Kanske låter jag som en självgod jävel, men jag kan inte acceptera att människor sitter och har ont och inte rör på sig.

När jag fick min rehabilitering, som fortfarande pågår, så träffade jag många intressanta människor.
En kvinna med fibromyalgi som tränade 40 minuter sex dagar i veckan. Sista gången jag träffade henne hade hon bara tagit alvedon vid 2-3 tillfällen de senaste tre veckorna.
Hennes värk var helt annorlunda nu, hon kände sig starkare och hade gjort enorma vinster med sin träning som bestod av promenader och simning nån gång lite nu och då.
Och hon var ingen pensionär med all tid i världen, hon var en vanlig mamma med en bunt barn och som jobbade på ett dagis tycks jag minnas.

Det finns ju en uppsjö av roliga träningsformer och promenader är ju hur bra som helst..

Jag kanske alltid kommer att gå som en ostkrok, och kanske kommer jag att tappa känseln i benen, och kanske måste min kompis Malin baxa upp mig från golvet på gymmet tusen gånger till...men jag tänker inte inte ge upp riktigt än.
Mitt mål är att springa elljusspåret runt utan att stanna en enda gång, bara ett hjärtstopp kommer att vara en giltig anledning att stanna.
Nästa mål är att göra en längre fjällvandring med Slalomkungen...
Ett annat mål är att börja åka slalom igen.
Jag trodde i min enfald att jag skulle åka i vinter, men jag vågar inte. Det är för riskabelt. Jag har för ont, gnällkärring som jag är.

Ikväll pratade jag och M om vårt första möte med crosstrainern.
Hur vi dog efter fem minuter...
Och nu kan vi stå där och nöta i 45 minuter, utan att dö.
Heja M och heja Tvivelaktig figur.

I övrigt så är saker och ting upp och ner, och jag försöker spåra vilken snorvalp det är som tagit Stigfinnarens hockeyklubba. Jag fick ta till smutsiga metoder och erbjuda två ynglingar med kontakter i den undre skolvärlden en mindre summa för att de skulle luska ut vem tjuven är.

Varför verkar ungarna vara "knäppare" nu än på stenåldern när jag växte upp?
Varför är de mer okoncentrerade, tjuvaktiga,lata och obstinata än de klasskamrater jag fick äran att ha under mina skolår?
Alla man pratar med håller med om att så är fallet, barnen mår sämre nu, har större problem i skolan och det märks i sjukvården att det kommer en ny kategori av människor som söker vård men som har ett beteende som gamla uvar som jag och de jag talat med inte känner igen.
På skolan så vågar inte Stigfinnaren ta med sig sina skidor till gympan för att han säger att de bara kommer att brytas sönder, eller försvinna spårlöst. Tydligt är det så här för många barn, deras ryggsäckar försvinner, mobiler stjäls, skåpen bryts sönder. De kan knappt lämna en råttskit obevakad utan att nån stjäl den.
Varför är det så?
Jag har massor av teorier och åsikter som vanligt...
Jag önskar dock att vi skulle försöka hitta en lösning på detta bekymmer, dels för att barnen skulle må bättre av det  och dels för att jag skulle slippa känna mig så förbannad hela tiden.
Var det bättre förr?

Nu ska jag äta en husman och sen lägga mig under en hög med filtar och bara sova.
Imorgon ledig, då ska jag sova länge.
Länge som fan!

Guds frid!

/ Tvivelaktig figur