När kroppen behöver gråta..

Ibland kan jag känna att jag behöver gråta...
Man känner att det är nåt jävulskap i kroppen som måste ut..
Man är inte direkt ledsen, men likförbannat är det en massa tårar som måste få komma fram...
Det är då jag läser ett speciellt blogginlägg skrivet av Krutrut.com.
Jag har säkert läst det 40 gånger och jag gråter som ett barn varje gång...
Krutrut skrev det i april 2011, och det handlar om den dagen hennes älskade hund Rut talade om för henne att hennes tid på jorden var slut, och Krutrut uppfyllde ett löfte att aldrig låta hennes värdiga och fina hundflicka plågas för hennes egen skull.

Så ikväll så var det en sån där kväll när jag behövde gråta...
När man känner sig trött och när man har sovit för lite bara för att man grubblar på sånt som det egentligen inte finns nån anledning att grubbla över..
När man har en oro i kroppen..
När man saknar något!

Så jag läste, och än en gång grät jag som ett barn så snoret rann...
Och jag tänkte på alla jobbiga avsked man har fått ta i sitt liv, jag tänkte på mamma, hur jag så innerligt önskar att hon kunde komma tillbaka för en dag så att jag kunde fråga henne det jag aldrig hann, och jag tänkte på den Karelska Björnhunden C...och jag tänkte på Prillan...
Och jag tänkte att jag nog behöver sova..

/ Tvivelaktig figur