Genom byn rinner det en stor å...
Och ganska centralt i byn finns det en kvarn, och vid denna kvarn så går det en bro över ån och det är en ganska stor fors där...
Forsen dränker röster, eller åtminstone förminskar dem...
I slalomkungens hus är det ofta barn, och i vindskupan finns det också en okammad figur till dotter....och går man ut så är det folk, hundar och övriga av Guds skapelser....så ibland finns det ingen bra plats där man kan diskutera eller bara prata om hemligheter som man absolut inte vill att någon annan ska höra.
Det är då man tar hjälp av Rickleån....
Först går man en promenad som kallas "broarna runt" och sen när man är redo så går man ut på bron och grälar, diskuterar, gestikulerar, gråter en tår eller två, hytter med näven och stirrar varandra stint i ögonen nån minut, eller kanske tre minuter om det behövs....
Och forsen för inget av det man pratar om vidare....
Orden och ilskan flyter liksom ut över ån....
Och ingen kliver av bron förrens man har förhandlat klart.....
Två gånger har jag och Slalomkungen klivit ut på bron för att diskutera...
Och bägge gångerna har det slutat så gott.
Jag är så otroligt glad att jag har kärat ner mig i en man som man så sällan behöver vara ovän med....och om man nu skulle bli bli det så behöver det inte vara hela världen.
Och när man sen går vidare, när man har lämnat bron, jag då kan man kramas och hångla uppe i skogen, man kan stå under asparna och deras fladdriga löv och kramas hur jävla mycket man vill egentligen...
Nu har TVivelaktig figur frid i sinnet....
Idag har jag gjort UnderbaraClaras potatissallad, träffat den "jobbiga" personen i min rehabgrupp, öppnat ett kusligt brev som både gjuter skräck och nyfikenhet inom mig samt påbörjat en bok som handlar om Knutbysekten....
Nu måste jag gjuta mod i min kropp så att jag överlever kommande höst och vinter...
För när jag tänker på hösten och vintern så känner jag mig rädd och hudlös...
Nu sova...
Guds frid..
Må alla era vajor bliva dräktiga...
/ Tvivelaktig figur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar