Familjen Kaos och Döden...

Jag har försökt att skriva minst 10 bloggar den senaste tiden, men så fort jag tänker så rusar orden i 200 knyck i huvudet och de är näst intill omöjliga att hinna fånga i skrift.

Hur som helst helst så blev Zelda sjuk...
Hon som hade mest livskraft av oss alla...
Hon som mamma köpte när hjärntumörerna redan hade börjat märkas av i hennes huvud...
Zelda har betytt massor för Fader Konungen i hans sorg efter Lejonhjärta...

Men naturligtvis så blev zelda sjuk...
Trött och hängig.
Ingen matlust..
Konstiga magkramper..
Avmagring..
Allt hon drack rann ur henne direkt...

Fyra personer ur den innersta Kaos-Kretsen packa ihop sig i min lilla bil och sen så körde vi till djursjukhuset i Luleå där det skulle finnas en specialist.
Vi var där kl 07.40
Och kl 09.00 så fanns inte Zelda mer...

Veterinären kunde inte hitta hennes vänstra njure och av den högra fanns bara en skugga kvar.
Valet gjordes att hon skulle få somna in, biopsier skulle tas efter det och sedan så ska hon kremeras...

Ibland kan jag tycka synd om de som aldrig har förstått tjusningen med djur.
De som aldrig har upplevt det som ett djur kan ge...
De som aldrig har suttit en tidig morgon med en kaffekopp och haft ett givande samtal med sin hund, katt eller papegoja...
De som aldrig har haft sovmorgon med en sängvarm katt...

Tomrummet efter ett älskat djur kan vara lika förlamande som efter en människa...
Och ni som aldrig har upplevt det, tycker jag lite synd om...
Precis som de som aldrig får äran att uppleva en riktigt kärlek överhuvudtaget.
Oron man känner när djuret börjar bli gammalt och man vet att tiden börjar rinna ut i sanden...

Zelda var bara två år, faktiskt den yngste i familjen Kaos...
Och jag undrar hur många hundar som har med sig fyra fullvuxna människor på sitt sista veterinärbesök, jag hoppas att hon kände att hon var en älskad prick, en älskad "luspudel" och en viktig varelse för så många...

Nu ska jag göra annat..
Guds frid

/Tvivelaktig figur.