Tids nog är det ingen som minns vem du var, och då betalar ingen för din gravplats längre. Stenen kastas i vissa fall i en hög i skogen, och duvan på din sten möter samma öde. Idag har jag räddat en mossig gammal duva, och fört tillbaka den till kyrkogården. Den sitter nu på muren och jag hoppas den får sitta kvar...Godnatt!
Oj den där dufvan minns jag..
SvaraRaderaJepp...vi skrattade ju åt den där duvan, och jämförde den med alla nytillverkade snygga duvor....Nu skrattar jag inte längre.
SvaraRadera