Första semesterdagen så vaknade jag 05.00 i fåtöljen som jag har fått av Adhd.
Hur är det möjligt att jag alltid lyckas somna i jättekonstiga ställningar, och kan sova så i flera timmar?
Idag har jag träffat min Gudson E och fikat med hans familj, sedan tittade vi på påfåglar och som vanligt så kan jag inte finna dem vackra. Kommer säkert att drömma mardrömmar om dessa varelser i natt....Fåglar och jag funkar inte ihop, finns inget jag är så rädd för som fåglar.
Köpte en bukett med rosor till mamma, och när jag stod och snörvlade vid hennes grav så kom det en fjäril. Det är säkert världens största klyscha att det alltid kommer fjärilar när någon står och gråter utmed en grav...och så tror personen i fråga att det är ett tecken från den döde...MEN det kändes verkligen som ett tecken.
Jag går och grubblar på något som hände för några dagar sedan...
Får liksom ingen frid, känner att jag vill strida och försvara, men jag vet ju att vissa strider ska man aldrig gå in i. man ska vända andra kinden till....och glömma bort det som känns konstigt...
Vilket leder till en sak som jag också har grubblat över:
Vissa spyr galla över konflikträdda personer, säger att de är fega, saknar ryggrad, avlad ur morgonurin, kräk, ja listan kan göras lång....
Men tänk om den konflikträdde en gång var den som stod på barrikaden och försvarade sig själv och alla andra mot orättvisor och gång på gång fick läppen spräckt, mjälten söndersparkad, hånad i alla tänkbara forum, uthängd, styckad och förnedrad....
Visst bär det emot att kalla en sådan ryggradslös??
Visst känns det dumt att kalla en sådan för ett kräk??
Visst borde man ha ganska lätt att respektera tystnad från en sådan människa???
Jag tror att en tyst människa också kan strida....
Kanske har de som gapar högst minst att säga...
Nu jordgubbar och skräckfilm för att sedan somna i soffan och vakna framåt morgonkvisten svettig och fastklistrad i fuskskinnet. Det är en sju-jävla lyx....
Guds frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar