fredag 20 november 2009

Att mötas långt ner i djupet...

Så sitter man här igen på Hagaresidenset...
Med ett snett bäcken, hosta, mensvärk och en jäkla oro...

Dagens absoluta höjdpunkter har varit ett sms från min äldsta barndomskamrat Fru Sandgren, och ett från min vän Funny little man....
Fru Sandgren skrev: Älskar dig, du är bäst..
Och Funny little man skrev att han hade middag klar om en halvtimme, oxkött med klyftpären, och sen skrev han att man fick skylla sig själv som jobbade.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen...jag är en väldigt lyckligt lottad homosapien som har så bra vänner, både på jobbet och hemma....
Fast ofta så har man dåligt samvete för att man inte hinner visa dem att de faktiskt betyder så mycket för en...
Jag har fortfarande inte bjudit ADHD och hennes lilla rövarband till familj på middag än...
Jag har inte ring Mimmi, som jag lovade....
Jag har försummat min Darling...
Jag har inte varit till Grodan Boll, Råttdräparen och Mjukis och luktat på deras fina tvillingflickor...
Jag har inte varit och lämnat presenten till Vincent....
Jag har inte organiserat pizzakvällen hos Pappa Björn med Åskvädersblå och Zandy...
Och droppen är att jag inte svarat Gudsonen på smsét som han skickade, min lurifax till Gudson.

Så ikväll när jag låg på min divan i residenset (Atleten lyste med sin frånvaro) så började ett beslut ta form i mitt knövliga samehuvud. Jag grubblade värre än proffessor Baltazar när telefonen ringde....
Det hela slutade med att jag faktiskt bad om hjälp....
Jag bad personen som ringde om hjälp, förklarade situationen, förklarade att jag inte fixar vissa saker, förklarade att nu "går saker och ting åt helvete"...
Och personen förstod, klagade inte, kom med förslag och idéer, la upp en liten plan...han sa att han skulle hjälpa mig, att vi skulle försöka fixa det tillsammans....

Jag vet att jag har en knäpp blogg med gåtor, flum och underligheter, men om jag ska ge mina ynka läsare ett visdomsord så är det att man dör inte av att våga be om hjälp. Man är ingen sämre människa bara för att man erkänner att vissa saker är svåra att fixa....

Nu väntar ett glas kall samarin och sedan divanen...
och till den som är Finast så vill jag bara säga att jag älskar dig!

/ Kantstött figur...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar