Märk hur vår skugga.....

När någon man älskar blir hopplöst sjuk så är det som om man får ytterligare en gäst i sitt liv. En gäst som man verkligen inte vill ha där..
När man äter middag så sitter han vid matbordet och lyssnar på samtalet som sker, och när man ska sova så får man ge plats för "honom" som ska ligga i samma säng. Man får aldrig den där riktigt sköna sömnen, för så fort man somnat så blir man väckt av gästen som påminner en om allt elände med sin blotta närvaro.

Ibland lyckas man förtränga alltihopa och det känns som en vanlig dag, och man känner sig inte ens förföljd av den där "gästen". Och när man med lätta steg är på väg till bilen efter jobbet så är det bara för att upptäcka att han redan sitter där och väntar. Som den naturligaste sak i världen så sitter han där i skräddarställning utmed bilen och filar förstrött på sina naglar. Och han skiner alltid upp när man kommer.

När någon man älskar blir hopplöst sjuk så är det som om bröstkorgen vill sprängas. Ångest har jag haft många gånger förr, men detta är något helt annat.
Tårarna de bara kommer, även fast man alltid hatat att gråta offentligt, fast man alltid har varit lite rädd för gråtande människor.... så står man ändå där i hissen och låter tårarna rinna, för det är så mycket nu som inte längre spelar någon roll.

Och de ovetande människorna de frågar med sin lena sockerröst hur långt det är kvar, för de kände någon någongång som bara fick leva i två månader, och för att inte förglömma så måste de nämna alla hemska saker så hände under dessa två månader...och då önskar jag att jag vore döv.

Jag älskar livet så mycket, älskar min unge med det toviga havregula håret, älskar min familj och mina vänner, älskar mina katter och doften av kantareller och svarta vinbär och det gör så ont att den som gav mig möjligheten att älska allt detta är hopplöst sjuk.

Jag är en lyckligt lottad homosapien!
Har alla dessa människor runt om mig och jag har alltid uppskattat dem, men aldrig tänkt på hur viktiga bitar de är i mitt livspussel, och jag vill inte att det ska fattas någon bit.

Så det är så den Tvivelaktiga´s liv ser ut numera.
Huvudet är fullt av grubblerier.
Man är alltid på fel plats, när man jobbar borde man vara hemma och när man är hemma borde man jobba och när man sover borde man vara vaken och när man är vaken borde man sova och när man....ja ni fattar.

Det roliga som hänt denna vecka är att:
-Jag har en köpt en ny kamera..
- Jag och J hittat massor med kantareller..
- Har än en gång upptäckt vilka fantastiska arbetskamrater jag har..
- Luggen jag klippte bort i mitten av juli har växt lite till..

Guds frid...

/ Tvivelaktig figur.